Folkparken Solliden i Hagbergs kiosk

20120731-104929.jpg

När jag hittade artikeln om Stodene på Wikipedia innehöll den en enda notis – om ”Stodeneparken”. Det förvånade mig av två anledningar. Dels har jag aldrig hört namnet Stodeneparken om det som idag är Missionskyrkans sommarhem i Grava. Dels ligger inte Solliden-parken i Stodene,även om det omgivande området, som i folkmun även det kallas Solliden, idag har växt ihop med Stodene-området. Solliden ligger inom hemmanet Södra Grava, men det är jag förmodligen ensam om att bry mig om idag.

Men det som var nytt för mig i artikeln kändes ändå rätt logiskt. Solliden känns mer som ett idylliskt missionarnamn på en liten parkanläggnig, medan Stodeneparken är mer i kärv arbetarstil.

Vill man få en skönlitterär skildring av hur parken först kom till som en arbetarrörelsens festsals och sedan kom att övertas av frikyrkan, ska man läsa novellen ”Sista dansen” av Gösta Karlsson-Skårebo.

Den finns med i den fantastiska lilla boken ”Hagbergs kiosk – och andra berättelser kring folkrörelserna i Vårbo”. Vårbo är en omskrivning för Gösta Karlsson-Skårebos hemsocken Grava. Andravomkringliggande platser är mindre väl kamouflerade, som herrgården Ålundaholm och grannen i norr – Norrhaga.

Läs!

Ny chans åt Bengtssons trossnäsgossar

Efter succén med att ge Gösta Karlsson-Skårebos ”Hagbergs kiosk” en nya chans, så bestämde jag mig för att damma av en annan hyllvärmare – ”Hurra för de gossar som till Trossnäshea gå” av Erik Bengtsson.

Och det verkar gå riktigt bra. Jag har fortfarande inte vant mig med det för hembygdsgenren ovanligt poetiska språket, men efter bara ett kapitel har han hjälpt mig att befolka ”I2-skogen” mellan Råtorp/järnvägen och riksväg 61/61.

Förr fanns där, förutom en rätt ointressant domarring, bara en slamrande damastvävande Carl Widlund på en nedbrunnen herrgård.

Men nu finns där en livs levande indelt trangärdsknekt av kött och blod. Tandlös och seg och osande av morgonsup och äktvärmländska invektiv snorar han efter timmerkälke och lånad häst och vägrar låta sig luras till baggböleri av en spinking drängspoling från Henstad.

Dä ä khär dä!

Juli: Folkrörelsernas fanor

Nu förflyttar vi oss från heraldik till vexillogi. Gösta Karlsson-Skårebo bidrar med juli månads kalenderbild till fotoalmanackan. Nu är det visserligen inte Grava, utan den fiktiva socknen Vårbo, med sågverksorten Vårbotorp som central ort, men de har uppenbara likheter med Grava och Skåre.

Jag har ingen konkret bild att föreslå, men de måste ju finnas i arkiven – bilderna från demonstrationstågen, årsmötena, valmötena, tältmötena.

Vad sägs om ett dokumentärfoto från den här tilldragelsen? Demonstrationståget för JA-sidan i folkomröstningen om rusdrycksförbudet ska just avtåga från Vårbo folkskola till valurnorna i sockenstugan:

”Mot vinkelbyggnadens kortvägg står fanor, standar, banderoller och demonstrationsplakat lutade i sådan mängd att den röda väggen knappt skymtar emellan. […] Johan Lind korsar landsvägen bärande nykterhetslogen Hoppets hoprullade fana. Han ställer den bland de andra fanorna vid skolhusväggen. […] 

[…] när gossmusikkåren är inrättad och korrekt uppställd, ropas de övriga upp: sångkörerna från baptist- och missionsförsamlingarna, blådandsföreningen Hoppets Ankar, NTO-logen Hoppet från Vårbotorp, NTO-logen Höstblomman från Hertzöga, Missionsförsamlingen, Missionsförsamlingens ungdomsförbund, Baptistförsamlingen, Baptistförsamlingens ungdomsförbund, Missionsförsamlingens söndagsskogor, Baptistförsamlingens söndagsskolor och alla de övriga. Alla uppställda tre och tre med en meters lucka, och så gott som alla försedda med endera fana, standar, flagga, banderoll, plakat eller vimpel.”

Var finns denna fanprakt idag? Värmlands museum? Fanmuseet i Grängesberg (som vi såg på Antikrundan häromdagen)? På nån kyrkvind eller i nån mörk skrubb i logelokalen? I min kalender har de en given plats

!Nykterhetslogen 381

Nykterhetslogen 381 Fridsborg församlade i Lutherska kapellet i Örnsköldsvik.