Värmlands tio snyggaste klubbmärken

Nu är det avgjort. Degerfors IF har Värmlands vackraste klubbmärke. Radio Värmland inledde påskhelgen med att arrangera en omröstning och jag fick det hedrande uppdraget att agera fotbollsheraldisk Christer Björkman och plocka ut de tio finalisterna. Frågan väckte tydligen stort engagemang bland lyssnarna, för hela 1312 personer deltog i omröstningen och de rasade in kommentarer på radions Facebook-sida. Mest handlade kommentarerna om vilken av de tio alternativen som var bäst, men glädjande nog var det ganska många som presenterade motkandidater också.

I samband med att omröstningen drog igång på skärtorsdagens eftermiddag träffade jag reportern Jonas Berglund i östra straffområdet på Tingvalla IP, för att prata lite om klubbmärken i allmänhet och vad det kan ha för kopplingar till heraldiken. Då hann vi inte gå in på hur jag hade valt ut de tio alternativen, så det tänkte jag presentera här. De grundläggande kriterierna var att de skulle vara av god konstnärlig kvalité, effektiva som kännetecken och representativa för någon stilriktning bland klubbmärkena. Vi tar väl topplistan från plats 1 till 10:

1. Degerfors IF (284 röster)

Ett klassiskt emblem om, som ansluter ganska väl till heraldikens principer. Få färger, bra kontraster och en tydlig symbol, som fyller ut sköldytan på ett bra sätt. Järnmärket ger en solklar lokal anknytning och funkar dessutom att lyfta ut ur skölden som ett fristående märke, utan att kopplingen till klubben går förlorad.

När Degerfors klubbdirektör Suzanne Hällström gav segerintervju i eftermiddags, berättade hon att det tidigare har funnits ett blå-vitt märke, som snarare anslöt till kommunvapenets färger. Det var en ganska spännande uppgift, eftersom jag i ett tidigare inlägg har konstaterat att Degerfors IF är cirka 50 år äldre än Degerfors kommun. Det blir något att forska vidare i.

2. Åmotfors IF (261 röster)

Med bara 23 röster mindre än ettan, placerade sig Åmotfors IF på en överraskande andraplats i omröstningen. Rent grafiskt är märket ett av de djärvaste, med tydliga kontraster, bra balans och ett motiv som man kan titta på länge, utan att bestämma sig för vad det föreställer. Visst står det ÅIF, men sen då? Bildar Å-et en kvinna i klänning? Är Å-et en person över huvud taget? Omsluts Å-et av två palmkvistar, eller är det kanske en öppen lagerkrans?

3. IFK Arvika (197 röster)

IFK Arvika har det heraldiskt bästa klubbmärket av de tio. Genom att använda sig av hela stadsvapnet i sitt märke och bara lägga till IFK i ett eget fält ovanför, har man faktiskt klarat att hålla sig inom heraldikens ramar, utan att bryta mot förbudet mot bokstäver eller siffror inne skölden.

Tyvärr försvann klubbmärket efter sammanslagningen med Arvika FK 1988. Förhoppningsvis kan det återkomma vid någon senare revidering av klubbmärket.

Arvika var för övrigt en av mycket få kamratföreningar som inte använde sig av den nästan obligatoriska FIK-skölden.

4. Hertzöga BK (186 röster)

Hertzögas BK:s emblem representerar en klassisk typ av klubbmärke. En sköld med en ginbalk (det vita diagonala fältet), klubbnamnet och startåret inskrivet i skölden och en fotboll och lagerkvistar under. Färgkombinationen gult och grönt är dessutom ganska ovanlig.

5. IFK Likenäs (94 röster)

Idrottsföreningen kamraterna från Likenäs följer standardmallen för IFK-märken. Det finns faktiskt normalstadgar som en ny IFK-förening kan anta. Blå sköld med en vit ginbalk, där ortnamnet är inskrivet. I det övre blå fältet ska IFK stå och i det undre ska de fyrauddiga stjärnan finnas. Det finns till och med bestämmelser om vilka typsnitt som ska användas.

Någon konstaterade på radions Facebook-sida att han röstade på Likenäs för att märket liknade hans egen favoritklubb, vilket ju är själva idén med detta märke.

6. Mallbackens IF (81 röster)

Mallbackens märke hör till den enkla variant där man har lekt med klubbens initialer. Det gröna M-et har dragits ut till fyra grantoppar och får mig att tänka på samma glänta i skogen, som jag tänker på när jag hör namnet Mallbacken. Enkelt, unikt och effektivt. Det vore intressant att veta om det finns någon särskild tanke bakom den fyrabladiga ytterkonturen, eller om det bara kändes för tråkigt med en cirkel eller en romb.

7. IF Göta (71 röster)

I IF Götas klubbmärke ska Värmlandsörnen just slå sig ner i en G-formad gyllne lagerkrans. Märket kan ibland kännas lite plottrigt, särskilt eftersom örnen framträder dåligt mot Götas röda tävlingstrikårer (fotbollen är ju nedlagd sedan länge), men det funkar väldigt bra ändå.

8. Ulvsby IF (59 röster)

Ulvsby är en av få klubbar som lyckats att få in en anspelningen på ortnamnet på ett bra sätt i sitt märke. Initialerna UIF ser visserligen lite småskeva ut om man tittar för noga, men det finns ändå en fin balans i emblemet med den ylande vargen. Men vad är det som omger märket? Är det en lagerkrans, eller är det två sädesax från trakterna kring Vallargärdet?

9. Värmlands-Bro IK (43 röster)

Det är inte många som känner till Värmlands-Bro IK. Jag blev faktiskt uppringd efter sändningen av en Säfflebo, som undrade om det verkligen var DET Värmlands-Bro man menade.

Klubben var aktiv på 30- och 40-talet och fick vara med i omröstningen, på grund av sin originella, men ändå lite tidstypiska formgivning. Dessutom har man plockat in Värmlandsörnens vingar på ett bra sätt och får på så sätt både en kraftfull symbol och en anspelning på ortnamnet.

10. Karlstads BK (36 röster)

KBK:s klassiska märke visar att Sola i Kallsta har rent heraldiska kvalitéer. En enkel sköld (som med heraldiska termer skulle blasoneras som ”I blått fält en gyllne sol”) och initialerna KBK på en banderoll under. De gula ”legoplupparna” på sköldens övre kan ger associationer till stadvapnets murkrona.

Degerfors fotbollsklubbars klubbmärken

En utomstående betraktare skulle lätt kunna tro att fotbollsklubben Degerfors IF har plockat in kommunvapnets mest framträdande symbol, järnmärket, i sitt emblem. Men så kan det inte vara, eftersom klubben är nästan ett halvsekel äldre än både kommunen och vapnet. Om jag hade haft känningar hos riksheraldikern på 40-talet hade jag nog lagt ett ord för att Degerfors köpings vapen skulle gå i rött och silver. Istället valde man blått, för att anspela på Sveafallen, som störtade sig i havet, just på gränsen mellan Värmland och Närke, vid tiden för den senaste istiden.

Den gemensamma nämnaren talar däremot sitt tydliga språk om vad som varit förutsättningen för både fotbollen och kommunen – järnbruket. Tittar man på Ingemar Bergs provkarta över Degerfors klubbmärken från Klubbmärken.com ser man en del intressanta saker.

Degerfors FF står lite oväntat för Degerfors Finska Förening. De har också det mest oväntade klubbmärket, kanske för att det i första hand inte är ett fotbollsemblem. Finska föreningen har helt enkelt tagit Degerfors kommunvapen och bytt ut dess kugghjul och järnmäke mot tre vita svanar. Sångsvanen är nämligen Finlands nationalfågel. Det här emblemet skulle kunna bli ett riktigt vapen, om man rensar bort bokstäverna ur skölden. Jag tror att jag ska skriva till föreningen och föreslå att man låter registrera följande vapen:

I fält av silver en av vågskuror bildad blå balk, belagd med tre simmande sångsvanar av silver.

Föreningsnamnet kan man lika gärna skriva på en banderoll eller i en cirkel runt vapnet. Och så kanske man ska låta svanarna simma lite mer organiserat, men det är mer en smaksak.

Vilket förhållande kvartersklubben Strömtorps IK har till storebror Degerfors IF vet jag inte. Men anar man inte ett visst släktskap dem emellan, när man ser klubbmärket för Degerfors IF Ungdom (DUFF)?

Kvartersklubbar finns det gott om i lilla Degerfors. Den som vet bakgrunden till Skogalunds SK:s 60-talslogga får gärna höra av sig. Märket är snyggt, men vad föreställer det?

Detsamma gäller om någon kan förklara varför 2000-talsklubben Ängebäck BK har en grön sköld med en gyllen fransk lilja. Jag trodde först att det var en avläggare till scoutrörelsen, men någon sådan koppling kan jag inte hitta.

Veteranklubben (?) gOld Stars FK:s märke vill jag hälsa inte kommentera. Om det stämmer att klubben var grundad 2002, så måste klubbmärket ha varit riktigt 80-talsretroironiskt från första början.

Då går mer igång på Kanada BK:s märke. Kanada för ju inte tankarna till fotboll direkt, men namnet kommer från ett bostadsområde i Degerfors. Något jag funderar särskilt på är huruvida klubbmärket är jämngammalt med klubben. 1952 hade Kanada nämligen inte fått sin nuvarande nationalflagga ännu, den antogs först 1965. Innan hade man, liksom Australien och Nya Zeeland, haft en flagga med Union Jack uppe i vänstra hörnet, men när kanadickerna skulle skicka fredsbevarande styrkor till Egypten efter Suezkrisen behövde man en flagga utan uppenbar brittisk koppling.

Degerfors blir ju ofta bortglömt när man talar om Värmland och det är kanske bara när det kommer till fotboll, som värmlänningen i gemen är direkt intresserad av att erkänna Degerfors. Men hur är det egentligen med landskapstillhörigheten?

Man brukar ju säga att Värmlands län består av landskapet Värmland, utom Karlskoga bergslag, det vill säga kommunerna Degerfors och Karlskoga, som hör till Örebro län. Men hela Degerfors kommun är faktiskt inte värmländskt. Geografin är riktigt, riktigt stökig där nere.

Nysunds socken bildades på 1600-talet genom att man tog delar av Rudskoga i Värmland och Kvistbro i Närke och bildade en ny socken, mitt på landskapsgränsen, som utgörs av Letälven, som rinner mellan sjöarna Möckeln och Skagern. Där går landskapsgränsen fortfarande och mitt på gränsen ligger Åtorp, på bägge sidor om älven. Idrottsplatsen, affären och kyrkan ligger på Värmlandssidan, så vi får nog räkna Åstorps IF som en klar Värmlandsförening. (Pizzerian ligger i Närke).

Helt klart i Närke ligger Svartå IF. Liksom Åtorp spelar man i svart-gult, så man kan fundera på om det föreligger något släktskap mellan de bägge idrottsföreningarna. Annars verkar det lite krångligt att ha samma färger som närmaste grannen.

* * *

Jag är som vanligt intresserad av alla formera av inspel och teorier kring mina funderingar. Om ni dessutom råkar ha något av följande märken tror jag att Ingemar Berg skulle bli glad:

  • Nysunds IF (Bildad 28/2-1936)
  • IFK Åtorp
  • Österviks IF 16/4-1957

Arvikas fotbollsklubbars klubbmärken

Arvika är en av få ”storkommuner” från 1970-talet, där samtliga sammanslagna landskommuner förde ett kommunvapen. Tyvärr kan man inte se det i nedanstående sammanställning från http://www.klubbmarken.com. I så fall skulle Brunskogs SK inte ha en gran i sitt emblem, utan ett stiliserat granskott och Glava-klubbarnas emblem skulle gå i svart-vitt, med skifferhackor. Gunarskogs IK skulle stoltsera med Värmlands ursprungliga landskapsdjur, järven. Stavnäs IK kunde ha kört med korslagda pilgrimsstavar och Älgå SK kunde ha kört med hästskor mellan järnvägsspår. Följer ni de länkade ortnamnen i texten, så kommer ni till sidan för respektive socken/kommunun på min illa uppdaterade hemsida http://www.wermlandsheraldik.se.

Nu är frånvaron av heraldiska referenser inte så mycket att hänga läpp över, om man besinnar sig lite. Även om Jösse härad var en förhållandevis heraldiskt rik trakt när storkommunen bildades, så måste man inse att samtliga vapen, utom stadsvapnet, är en produkt av efterkrigstidens hembygdsvurm. Idrottsrörelsen är mycket äldre än så.

Den heraldiskt anstrukne kan inte bli annat än nöjd vid åsynen av klubbar, som har stadsnamnet Arvika i klubbnamnet. Så gott som samtliga har Arvikas stegrande häst i i sitt emblem. IFK Arvika och Arvika FF sticker såklart ut, eftersom de har stadsvapnet i sin helhet i sina klubbmärken. Vid sammanslagningar av klubbar sjunker vanligtvis den konstnärliga höjden hos klubbmärket, vilket vi ser av märket för IK Arvika Fotboll, som är en sammanslagning av de bättre märkena för IFK Arvika och Arvika FK.

Två märken använder sig av element ur Arvikas stadsvapen, utan att återge hela stadsvapnet. Det är Arvika FK, som har lyft ut den stegrande hästen, och FK Maskinen, som istället alluderar på industristaden Arvika, genom att återanvända stadsvapnets kugghjul.

Intressant är också att Solviks IF, som bildades på 1940-talet, hade både lila och grönt klubbmärke, innan klubben blev Arvika FK.

Utöver de rena Arvikaklubbarnas märken är det väl bara Mangskogs Sportklubb som har någon form av heraldik anknytning. M-et med starkt stiliserade vingar får väl antas vara en anspelning på Värmlandsörnen. I så fall är Magnskogs SK den enda fotbollsklubben i Arvika kommun som anspelar på sin värmländskhet.

I övrigt tycker jag att Arvikas fotbollsheraldiska arv är mycket vackert. Många av bygdeklubbarna, som Takene, Sälboda, Stömne och Fiskevik, har stilrena fotbollsemblem av gammalt svenskt snitt.

Några som sticker ut, tycker jag är Jössefors två flaggvarianter och Arvika SK:s emblem, som nästan skriker gjutjärnsgrind. Det får en att hoppas att åtminstone gärdsgårdsserierna kommer igång till hösten! De får mig att längta efter Zingo och en smal i papper.

Slutligen får man konstatera att kommunens enda IFK-klubb sticker ut. Blå-vitt är självskrivet, både i Arvika och IFK-gemenskapen, men heter man IFK följer man normalt sett en ganska given mall för klubbmärkets utformning. Då ska det vara en blå sköld, med en vit balk med klubbens namn och så en fyruddig stjärna. IFK Arvika kör dock med stadsvapnet rakt av, med bara IFK som tilläg. Typiskt Arvika.

* * *

Trots idogt samlande saknas forfarrande några märken i Ingemar Bergs samling. Hör gärna av dig om du känner till något om följande klubbar:

  • Arvika FF 2 Bildad 1981 verksam till 1984
  • Arvika Fotboll Supporter Klubb (verks. 2002-2006)
  • Brättne AIF (verks. 1929-1931)
  • Brättne IF (verks. 1931-1948)
  • Gunnarskog/Bortan IK
  • Jössefors AIF (verks. 1928-29)
  • Ottebols IK (verks. 1930-35

Värmländsk fotbollsheraldik – från A till Å

När det mesta roliga i samhället är nerstängt eller inställt på grund av Corona börjar uppfinningsrikedomen bli stor inom alla sektorer, där social kontakt normalt sett är en självklarhet. Konserter livestreamas från tomma arenor och själv har jag deltagit i både årsmöte i litterärt sällskap via Teams och heraldisk seminarium via Zoom. Även idrottsrörelsen drabbas såklart hårt, genom inställda serier och turneringar. Radiosporten kämpar för att fylla ut i tablån, med repriserade klassikerreferat och gammal skåpmat, i form av populära radiogrodor.

För att dra mitt strå till stacken tänkte jag försökta hjälpa till att stilla abstinensen hos Sveriges fotbollsvänner. Vad sägs om en grundlig genomgång av värmländsk fotbollsheraldik? På några veckor borde vi kunna ta oss igenom Värmlands kommuner, från Arvika till Årjäng!

* * *

Idrottens klubbmärken ligger väldigt nära heraldiken, och det är inte så konstigt. Över huvud taget har dagens moderna idrottsrörelse och medeltidens riddarväsende väldigt mycket gemensamt, när det kommer till behoven av visuell identitet. Heraldiken som system utvecklades ju ur behovet av att kunna skilja på vän och fiende på slagfältet. Samma utmaning har lagsporterna, vilket bland annat lett till att fotbollsklubbar på högre nivå måste hålla sig med tre olika munderingar – hemmastället, bortastället och reservstället.

Matchställen har sin funktion på planen. Men runtomkring spelet finns supporterkulturen med sina traditioner i form av hejaramsor, sånger, tifos, banderoller, stjärnkult, klassiska motsättningar och oväntade allianser. Och så klubbmärkena, förstås.

Klubbmärkena kallas ofta, med rätta, för kvasiheraldik. Det är inte renlärig heraldik, för de följer inte heraldikens strikta renhetslagar. ”Emblematik” brukar man prata om istället, för att hitta en mer neutral term. Men det finns något respektingivande i idrottsrörelsens förhållande till sina klubbmärken. En vördnadsfull inställning till det immateriella värdet i den visuella identiteten. Varje fotbollsklubb vet, att om man inte handskas varsamt med sitt klubbmärke, så väcker det starka känslor hos fansen. En inställning som man bara kan drömma om att en normalstor svensk kommun skulle kunna ha till sin visuella identitet och sina medborgare.

Någon som har fascinerats av fenomenet klubbmärken är sportjournalisten och fotbollsfantasten Leonard Jägerskiöld Nilsson. 2016 kom han ut med boken ”Fotbollens heraldik”, en genomgång av ett antal klassiska fotbollsklubbars emblem. Boken är både intressant och läsvärd, men den har en stor brist. Den intresserar sig alldeles för mycket för ickevärmländska förhållanden. Överhuvudtaget representeras svensk fotboll av bara fem lag i boken; AIK, Djurgårdens IF, Hammarby, IFK Norrköping, IFK Göteborg och Malmö FF.

* * *

Var ska man då finna källorna till värmländsk fotbollsheraldik? Den störste kännaren i ämnet lär vara Värmlands Fotbollsförbunds statistikorakel Svante Bernhard. Han har mig veterligen inte publicerat sina klubbmärken på nätet, även om jag tror att man kan se spår av hans samling på fotbollsförbundets statistiksida.

undefined

Den mest kompletta presentationen på nätet är webbplatsen är www.klubbmarken.com. Sidan drivs av Ingemar Berg, som har som ambition att samla och publicera samtliga svenska fotbollsklubbars klubbmärken genom tiderna. Samlingen presenteras landskapsvis och kommunvis. När märkena presenteras så här samlat blir det nästan om skolplanscher och ganska lätt att se mönster

Sådana initiativ älskar jag! Som en hommage till Ingemar tänker jag nu de kommande veckorna gå igenom hans samling och se vilka mönster jag kan hitta. Att det finns heraldiska kopplingar till landskapet, socknen och staden vet jag ju. Men vad kan man upptäcka mer?

Heraldiska djävlar från Old Trafford

Ämnet för söndagens betraktelse är Manchester. Alltså inte det fantastiska bomullstyget som jag och James hellre kallar korderoj, utan staden, dess fotbollslag och deras symboler. Själva staden har, till skillnad från vad vi är vana vid i Sverige, ett fullständigt vapen.

Här är det ju bara Landskrona som har ett vapen med sköldhållare på postament och hela köret. Och kunglig krona till på köpet. Och så Halmstad och Malmö (kanske någon till), som ligger i divisionen under, med hjälm, täckte och hjälmprydnad. Lite pråligt för att vara svenska städer, kan man tycka, med det ska vi inte hålla emot dem, eftersom de har fått sig vapnen förärade från högre ort.

De tre gyllne strängarna i rött har man fått från stadens forna länsherrar, the Lords of Manchester. Skeppet i det övre fältet representerar, tillsammans med den bibeströdda jordgloben, sjöfarts- och handelsstaden som sprider varor via de sju haven.

Sköldhållarna ska ha lånats in från kung Henrik VI av England. Den heraldiskt högra besten ska föreställa en antilop!

Klubben som delar namn med staden – Manchester City – anknyter till hemstaden ganska snyggt, genom att ändra vapnets tinkturer till klubbens färger. Men så slänger man in det heraldiskt diskvalificerande svarta fältet med klubbens initialer mitt i härligheten.

Storebror i stan – Manchester United – hade tidigare ett klubbmärke på samma tema; en heraldiskt misshandlad version av stadsvapnet. Exemplet till höger är från 1960-talet och lämnar väl allt heraldiskt att önska. På 1970-talet  ryckte man dock upp sig grafiskt, när smeknamnet Red Devils togs till heders som symbol.

Det lär inte ha varit medvetet, men man gjorde dessutom en heraldisk uppryckning när man fjärmade sig från stadsvapnet. Ytan som stadsvapnets fartyg har placerats i kan visserligen vara svårblasonerad, men annars är det ju en heraldiskt sett bättre symbol man skaffade sig 1973.

Frånsett kanske att skeppet, som sig bör, seglar åt heraldiskt höger, medan den lille djävulen vänder sig åt vänster. En feg djävul, alltså. Inte något som fansen på Old Trafford skulle skriva under på tror jag…