Stefan Holm reder ut begreppen kring ÖDIK

Igår blev jag ju lite nyfiken på det där med likheten mellan de två fotbollsklubbarna Östra Deje IK och Olsäters SK, från Nedre respektive Övre Ullerud i nuvarande Forshaga kommun. Jag slängde ut en fråga i några olika riktningar och fick jag hjälp av ÖDIK-spelaren, -supportern och -konnässören Stefan Holm.

Stefan Holm i ÖDIK-ställ med dubbla emblem 2011

Stefan hade inga teorier om likheten mellan märkena, men kunde berätta annat intressant om ÖDIK-märkets historia.

Det rombiska klubbmärket är inte ÖDIK:s ursprungliga emblem. Från början ska man ha använt ett annat märke: ett vitt fält (en parallelltrapets, väl?) med initialerna ÖDIK, ovanpå en fotboll. Klubben bytte av oklar anledning till det rombiska märket någon gång runt 1972-73. Stefan berättar:

På lagbilden från när de vinner division VI 1971 har de det gamla klubbmärket, på lagbilden när de vinner division V 1974 har de det nya. När jag började rota i det där på hösten 2010 var det ingen av dem jag pratade med, inklusive min far, som visste säkert varför de bytt eller knappt ens minns det gamla. Men när vi lyckats med konststycket att återskapa det så kändes det i alla fall igen och ”ja, visst ja, så där såg det ju ut…” och fick godkänt av den äldre generationen.

Inför klubbens 80-årsjubileum 2011 ville man återuppta det gamla märket. Tyvärr fanns det inget bevarat märke att utgå ifrån, men man använde sig av gamla fotografier med lyckat resultat, så i ett par säsonger fanns bägge klubbmärkena med på tröjan.

Stefan hade också ett par gamla lagbilder ur ÖDIK-arkivet. På fotbollsbilden nedan ser vi ett exempel på det gamla märket med bollen. Jag inte beredd att ta gift på att det är samma emblem som bandylaget har på sina tröjor, men jag litar på Stefans ord, när han säger att det är så.

Fotbollslaget med det gamla ÖDIK-märket på tröjorna. Notera Jonny Holm längst upp till vänster.
ÖDIK:s bandylag med det gamla emblemet.

Jag hoppas att inte sista ordet är sagt angående de bägge Ullerudssocknarnas idrottsheraldiska flora i och med detta inlägg, men som avslutning för idag vill jag dela en bild som jag googlade upp från Tradera. En klubbnål med ett rött ÖDIK-märke! Där ser man…

Röd ÖDIK-nål.

Värmlands tio snyggaste klubbmärken

Nu är det avgjort. Degerfors IF har Värmlands vackraste klubbmärke. Radio Värmland inledde påskhelgen med att arrangera en omröstning och jag fick det hedrande uppdraget att agera fotbollsheraldisk Christer Björkman och plocka ut de tio finalisterna. Frågan väckte tydligen stort engagemang bland lyssnarna, för hela 1312 personer deltog i omröstningen och de rasade in kommentarer på radions Facebook-sida. Mest handlade kommentarerna om vilken av de tio alternativen som var bäst, men glädjande nog var det ganska många som presenterade motkandidater också.

I samband med att omröstningen drog igång på skärtorsdagens eftermiddag träffade jag reportern Jonas Berglund i östra straffområdet på Tingvalla IP, för att prata lite om klubbmärken i allmänhet och vad det kan ha för kopplingar till heraldiken. Då hann vi inte gå in på hur jag hade valt ut de tio alternativen, så det tänkte jag presentera här. De grundläggande kriterierna var att de skulle vara av god konstnärlig kvalité, effektiva som kännetecken och representativa för någon stilriktning bland klubbmärkena. Vi tar väl topplistan från plats 1 till 10:

1. Degerfors IF (284 röster)

Ett klassiskt emblem om, som ansluter ganska väl till heraldikens principer. Få färger, bra kontraster och en tydlig symbol, som fyller ut sköldytan på ett bra sätt. Järnmärket ger en solklar lokal anknytning och funkar dessutom att lyfta ut ur skölden som ett fristående märke, utan att kopplingen till klubben går förlorad.

När Degerfors klubbdirektör Suzanne Hällström gav segerintervju i eftermiddags, berättade hon att det tidigare har funnits ett blå-vitt märke, som snarare anslöt till kommunvapenets färger. Det var en ganska spännande uppgift, eftersom jag i ett tidigare inlägg har konstaterat att Degerfors IF är cirka 50 år äldre än Degerfors kommun. Det blir något att forska vidare i.

2. Åmotfors IF (261 röster)

Med bara 23 röster mindre än ettan, placerade sig Åmotfors IF på en överraskande andraplats i omröstningen. Rent grafiskt är märket ett av de djärvaste, med tydliga kontraster, bra balans och ett motiv som man kan titta på länge, utan att bestämma sig för vad det föreställer. Visst står det ÅIF, men sen då? Bildar Å-et en kvinna i klänning? Är Å-et en person över huvud taget? Omsluts Å-et av två palmkvistar, eller är det kanske en öppen lagerkrans?

3. IFK Arvika (197 röster)

IFK Arvika har det heraldiskt bästa klubbmärket av de tio. Genom att använda sig av hela stadsvapnet i sitt märke och bara lägga till IFK i ett eget fält ovanför, har man faktiskt klarat att hålla sig inom heraldikens ramar, utan att bryta mot förbudet mot bokstäver eller siffror inne skölden.

Tyvärr försvann klubbmärket efter sammanslagningen med Arvika FK 1988. Förhoppningsvis kan det återkomma vid någon senare revidering av klubbmärket.

Arvika var för övrigt en av mycket få kamratföreningar som inte använde sig av den nästan obligatoriska FIK-skölden.

4. Hertzöga BK (186 röster)

Hertzögas BK:s emblem representerar en klassisk typ av klubbmärke. En sköld med en ginbalk (det vita diagonala fältet), klubbnamnet och startåret inskrivet i skölden och en fotboll och lagerkvistar under. Färgkombinationen gult och grönt är dessutom ganska ovanlig.

5. IFK Likenäs (94 röster)

Idrottsföreningen kamraterna från Likenäs följer standardmallen för IFK-märken. Det finns faktiskt normalstadgar som en ny IFK-förening kan anta. Blå sköld med en vit ginbalk, där ortnamnet är inskrivet. I det övre blå fältet ska IFK stå och i det undre ska de fyrauddiga stjärnan finnas. Det finns till och med bestämmelser om vilka typsnitt som ska användas.

Någon konstaterade på radions Facebook-sida att han röstade på Likenäs för att märket liknade hans egen favoritklubb, vilket ju är själva idén med detta märke.

6. Mallbackens IF (81 röster)

Mallbackens märke hör till den enkla variant där man har lekt med klubbens initialer. Det gröna M-et har dragits ut till fyra grantoppar och får mig att tänka på samma glänta i skogen, som jag tänker på när jag hör namnet Mallbacken. Enkelt, unikt och effektivt. Det vore intressant att veta om det finns någon särskild tanke bakom den fyrabladiga ytterkonturen, eller om det bara kändes för tråkigt med en cirkel eller en romb.

7. IF Göta (71 röster)

I IF Götas klubbmärke ska Värmlandsörnen just slå sig ner i en G-formad gyllne lagerkrans. Märket kan ibland kännas lite plottrigt, särskilt eftersom örnen framträder dåligt mot Götas röda tävlingstrikårer (fotbollen är ju nedlagd sedan länge), men det funkar väldigt bra ändå.

8. Ulvsby IF (59 röster)

Ulvsby är en av få klubbar som lyckats att få in en anspelningen på ortnamnet på ett bra sätt i sitt märke. Initialerna UIF ser visserligen lite småskeva ut om man tittar för noga, men det finns ändå en fin balans i emblemet med den ylande vargen. Men vad är det som omger märket? Är det en lagerkrans, eller är det två sädesax från trakterna kring Vallargärdet?

9. Värmlands-Bro IK (43 röster)

Det är inte många som känner till Värmlands-Bro IK. Jag blev faktiskt uppringd efter sändningen av en Säfflebo, som undrade om det verkligen var DET Värmlands-Bro man menade.

Klubben var aktiv på 30- och 40-talet och fick vara med i omröstningen, på grund av sin originella, men ändå lite tidstypiska formgivning. Dessutom har man plockat in Värmlandsörnens vingar på ett bra sätt och får på så sätt både en kraftfull symbol och en anspelning på ortnamnet.

10. Karlstads BK (36 röster)

KBK:s klassiska märke visar att Sola i Kallsta har rent heraldiska kvalitéer. En enkel sköld (som med heraldiska termer skulle blasoneras som ”I blått fält en gyllne sol”) och initialerna KBK på en banderoll under. De gula ”legoplupparna” på sköldens övre kan ger associationer till stadvapnets murkrona.

Heraldiska djävlar från Old Trafford

Ämnet för söndagens betraktelse är Manchester. Alltså inte det fantastiska bomullstyget som jag och James hellre kallar korderoj, utan staden, dess fotbollslag och deras symboler. Själva staden har, till skillnad från vad vi är vana vid i Sverige, ett fullständigt vapen.

Här är det ju bara Landskrona som har ett vapen med sköldhållare på postament och hela köret. Och kunglig krona till på köpet. Och så Halmstad och Malmö (kanske någon till), som ligger i divisionen under, med hjälm, täckte och hjälmprydnad. Lite pråligt för att vara svenska städer, kan man tycka, med det ska vi inte hålla emot dem, eftersom de har fått sig vapnen förärade från högre ort.

De tre gyllne strängarna i rött har man fått från stadens forna länsherrar, the Lords of Manchester. Skeppet i det övre fältet representerar, tillsammans med den bibeströdda jordgloben, sjöfarts- och handelsstaden som sprider varor via de sju haven.

Sköldhållarna ska ha lånats in från kung Henrik VI av England. Den heraldiskt högra besten ska föreställa en antilop!

Klubben som delar namn med staden – Manchester City – anknyter till hemstaden ganska snyggt, genom att ändra vapnets tinkturer till klubbens färger. Men så slänger man in det heraldiskt diskvalificerande svarta fältet med klubbens initialer mitt i härligheten.

Storebror i stan – Manchester United – hade tidigare ett klubbmärke på samma tema; en heraldiskt misshandlad version av stadsvapnet. Exemplet till höger är från 1960-talet och lämnar väl allt heraldiskt att önska. På 1970-talet  ryckte man dock upp sig grafiskt, när smeknamnet Red Devils togs till heders som symbol.

Det lär inte ha varit medvetet, men man gjorde dessutom en heraldisk uppryckning när man fjärmade sig från stadsvapnet. Ytan som stadsvapnets fartyg har placerats i kan visserligen vara svårblasonerad, men annars är det ju en heraldiskt sett bättre symbol man skaffade sig 1973.

Frånsett kanske att skeppet, som sig bör, seglar åt heraldiskt höger, medan den lille djävulen vänder sig åt vänster. En feg djävul, alltså. Inte något som fansen på Old Trafford skulle skriva under på tror jag…