Liket lever!

Det var ett par år sedan jag publicerade något på den här bloggen. Och några heraldiska reflektioner har jag inte lagt ut här sedan 2012. Därför var det både hedrande och lite genant när ”Under Wermlandsörnen” dök upp i Marcus Karlssons artikel om heraldiska bloggar i senaste numret av Vapenbilden. Hedrande att få stå i samma lista som bloggarna Berntsen, Wasling, Sunnqvist, Segersven och Breitholtz, samt konstnärerna Zovko, Falk och Andersen. Genant, eftersom jag låtit bloggen först spåra in på lokalhistoria för att sedan överge den.

Men det säger nog en del om heraldiken som ämne att Marcus tog med mig i listan. Att blogginläggen inte är rykande färska gör inget, eftersom det de behandlar är tidlöst. Det märker jag inte minst själv, när jag ibland googlar något jag funderar på och upptäcker att jag tidigare har tangerat ämnet i någon gammal bloggpost.

Marcus uppmuntran och de senaste dagarnas funderande på Karlstads biskopars vapen har lett fram till att jag nu måste bryta tystnaden. Länge leve heraldiken!

De lokalhistoriska funderingarna har för övrigt fått maka på sig och kanaliseras nu på bloggen http://gravahistoria.wordpress.com.

Jurister och heraldiker

Det är inte svårt att se vad det är som lockar juristen till heraldiken. Det finns gott om regler att följa och försvara. Man kan vända och vrida på praxis och sedvänja hur länge man vill utan att tröttna. Tittar man på den akademiska floran av heraldiska arbeten skulle man nästa kunna tro att heraldiken är en disci9plin inom juridiken. Men då har vi gått för långt.

I morse hittade jag, i jakt på något annat, Elsa Fagerholms uppsats ”Heraldik och Juridik – Kommunala vapen i varumärken”, från Lunds universitet. Jag har inte läst den än, men jag ska. Och sen ska jag nog ta och läsa om pedagogen Davor Zovkos D-uppsats om heraldiken som livslångt lärande. Jag har för mig att juristerna är överrepresenterade även i där 😉