Värmländska uppbådsfanor och lite annat som ligger och gnager

Vissa blogginlägg gör jag för att summera och skapa ordning i olika ämnen som jag har intresserat mig av för tillfället. Förra inlägget, om de värmländska kompanifanorna var ett sådant. Jag fick lite ordning i det som står om kompanistandaren i de två färskaste böckerna om Värmlands regementes historia, samtidigt som jag kunde stämma av det mot hur statsheraldikern har utformat de nya fanorna.

Det här är inte ett sådant inlägg. Samtidigt som jag skrev och läste var det några saker som skavde. I 350-årsboken framställdes det som något nytt att kompanierna 1967 skulle få namn efter härader. Det kanske var något nytt 1967, men det var inte nytt 100 år tidigare, skulle man kunna konstatera. Jag var tvungen att leta upp en bild som jag tog på soldattorpet på Skutboudden i Brunskog för ett par veckor sedan, och visst står det väl Jösse kompani på skylten!

Sen var det det där med motivet på Alsters kompanifana. Alster har inget känt vapen, så kanske är det ett sockensigill man har plockat in i fanan. Det får jag reda ut vid tillfälle.

Men det var en annan sak som började skava också. Vilka härader var det som hade uppbådsfanor? Finns det någon koppling mellan dem och de moderna kompanifanorna, mer än själva sigillbilden?

Här följer alltså ingen sammanfattning av ett ämne, utan en lista på saker som jag snubblat över ikväll och som jag behöver forska vidare i. Om läsekretsen sitter på någon ledtråd får ni mer än göra höra av er!

Egentligen borde jag väl konsultera min släkting Lars-Eric Höglunds böcker om uniformer och fälttecken från stormaktstiden, men de får utgöra fördjupningslitteratur. Så länge använder jag mig av Örjan Martinssons förteckningar på Tacitus.nu, som innehåller många länkar till bilder i Armémusei samlingar på Digitalt museum.

Värmländska uppbådsfanor

Gillbergs härad

AM.068183

Gillbergs härads uppbådsfana från 1676

AM.067860

Gillbergs härads uppbådsfana (okänt år)

Den nedre varianten av Gillbergas märke har mest gemensamt med den sigillbilden, som även går igenom i kompanifanan från 1967. Trädets kronor är där så toppiga att de kallas för enebuskar i beskrivningen hos Armémuseum.

Fryksdals härad

AM.067880

Fryksdals härads uppbådsfana (från Gustaf III:s regeringstid)

Aldrig har väl Fryken varit så skummande vit som på den här fanan!

Nordmarks härad

AM.010384

Nordmarks härads uppbådsfana

Borde inte den tappra nordmarkska björnen vända sig mot fanstången? Han blir ju felvänd när man rusar mot fienden!

Karlstads härad

AM.010385

Karlstads härads uppbådsfana (cirka 1700)

Den här fanan har ursprungligen registrerats i samlingarna som Karlskoga härads uppbådsfana. Uppenbarligen har man gjort det med vägledningen av initialerna C.S.H. Men det är alltså inte Karlskoga bergslags härads märke på fanan, utan Karlstads tingslags härads fana. Avbildningar av Karlstads härads märke är väldigt ovanliga i litteraturen, så det är lite spännande att den finns med här.

Det finns en viss likhet mellan Alsters kompanifana (1967/2018) och denna uppbådsfana som är värd att undersöka. Alster hörde dock inte till Karlstads härad, utan till Väse härad, tillsammans med Östra Fågelvik och Väse socknar.

Ny och Dalby härad

AM.068169

Själva begreppet ”Ny och Dalby härad” är en gåta i sig, men det ska finnas ett alternativt namn, nämligen Älvdals härads övre tingslag, som skulle ha utgjorts av socknarna Norra Ny och Dalby.

Någon likhet med Älvdals härads märke har inte motivet. Det för snarast tankarna till Näs härads sigill, men då stämmer inte initialerna. Man skulle vilja lita blint på katalogiseringen hos Armémuseum, men eftersom texten där säger ”Uppbådsfana förmodligen för Ny och Dalby härad, numera Elfsdals härads övre tingslag” infinner sig ju en viss osäkerhet ändå.

En pikant detalj är den tvärrandiga röd-gula vimpeln i mastens topp. Den skulle jag gärna se på segelskutor i Klarälvens nordligare vatten.

Kils härad

AM.068190-2

Kils härads uppbådsfana

Till sitt innehåll är den här bilen egentligen identisk med Jösse härads sigill. Skillnaden är att fisken i Jössesigillet tittar upp ur ett horisontellt vatten, medan Kilsfisken simmar uppför en fors. Forsen kan lika gärna syfta på Norsälven som på Klarälven.

I förteckningen på Tacitus.se anges någon form av löpnummer. Dessa synes syfta på beteckningen i standardverket på området, Rudolf Cederströms ”Svenska kungliga hufvudbanér samt fälttecken (Stockholm 1900)”. Under Värmland finns ytterligare en uppbådsfana listad med nummer 764. Kanske finns den i Armémuseum.

Det finns lite att ta tag i här…

Brûnskebocken – öknamnet som tog sig


Brunskebocken IV

Originally uploaded by Wermlandsheraldik

Nu är ju inte Bûnskebocken någon värmländsk motsvarighet till gutefåret och inte något karaktäristiskt inslag i faunan, utan brunskogsbornas gamla sockenboöknamn.

Sockenboöknamnen, som Knut Warmland har förresten har listat i sin värmländska ordbok, är kanske på utdöende på sina håll, men här lever det kvar. Förr skulle det väl vara något nedsättande, ett ”klecknamn” på värmländska. Men med tiden verkar det som att bockarna har tagit till sig namnet och gjort det till sitt, liksom ulvarna i Kila och mörtarna i Långserud.

I Vikene har man till och med rest en staty över Brûnskebocken för att manifestera sin identitet. Statyn restes 1995 och konstnären heter Nils Nilsson – ”Nisse på Tomta”. Det verkar som att det är just Nisses bock som föreningen Brunskogs Framtid har tagit upp i sin logotyp.

Brûnskebocken banar väg i bygden

Att ha en aktiv hembygdsförening är en stor tillgång i en bygd. I Brunskog verkar det som att de har två. Dels finns ju själva Brunskogs hembygdsförening, med hembygdsgården nedanför Frödings bondbrudslika kyrka vid Värmeln. Flaggskeppet är Gammelvâla, kompletterat med återkommande marknader året om.

För en utsocknes verkar det som att hembygdsföreningen ställer till med mycket bra för Brunskog. Men det verkar som att det kanske blivit lite för evenemang och driva hembygdsgård, för på anslagstavlan i bygdens centrum (det vill säga vid affär’n i Vikene, där man svänger av från 61:an om man ska till Gammelvâla) kan man läsa om föreningen ”Brunskogs framtid”, med följande hembygdsföreningsliknande syfte:

BrunskogsFramtid är en politiskt och religiöst obunden förening.
Våra visioner är att
* Utveckla vårt lokalsamhälle till en attraktiv bygd att bo och verka i
* Stödja företagande som utvecklar vår bygd utan att förstöra eller exploatera omistliga värden av kulturell eller resursmässig karaktär
* Möjliggöra unga människors egna val av livskvalité, boendeform och försörjning för att på så sätt få en livskraftig bygd att blomstra
* Stödja projekt och ”vilda” idéer som verkar för bygdens utveckling

BrunskogsFramtid – en liten förening med stora visioner!

Att föreningen över huvud taget fångade mitt intresse var att man använder sig av Brûnskebocken som symbol. Så i samband med blöjbyte i Vikene i söndags blev det en del rotande i Brunskogs symboliska nutid.

Trångt på Flickr

Mobilkameran har gått het i junivärmen, och det fick jag bevis på när jag nyss loggade in på Flickr. Dags för ett Pro-konto, tydligen. Undrar vad de tar för det?

Jahapp. Det är lite sjättejuni, lite sjukhusinteriör och lite rastplats i Brunskog. Vi får väl se när man får tid att tagga och vända rätt alla bilder…

Pontus Möller in memoriam

Senaste Vapenbilden kom lite sent till mig. Hade glömt att anmäla adressändrningen, så tidningen blev eftersänd. Den innehöll en del intressanta saker – bland annat för mig okända uppgifter om ett värmländskt kommunvapen.

Mangus Bäckmark berättar i sin dödsruna över Pontus Möller om hans verksamhet vid Riksheraldikerämbetet under CGU Scheffers ledning. Till hans CV har bland annat att han låg bakom vapnet för Brunskogs landskommun, kommunen som sedan delades mellan Arvika och Kil på 70-talet.

För mig var Pontus Möllers inblandning i vapenkompositionen nya fakta. Där ser man nackdelen av att inte ha tillgång till arkiven. I tryckta källor är uppgiften om upphovsman såklart överkurs och ointressant för de flesta.  Själv blir jag inspirerad till att för första gången på länge göra en uppdatering om ett kommunvapen på Wermlandsheraldik.se och kanske boka in en semestervecka på Riksarkivet till sommaren…