Sökes: Ny parhäst år Klackenberg

Ett av Sveriges viktigaste ämbeten är utanonnonserat. Vladimir A Sagerlund närmar sig 70-strecket och det ser ut som att statsheraldiker Klackenberg är ute efter en ny parhäst. Den som utses kommer under överskådlig tid att ha ganska stort inflytande över hur heraldiska vapen kommer att uppfattas av den svanska allmänheten.

På gott och ont har Riksheraraldikerämbetet och Riksarkivets heraldiska sektion under 1900- och 2000-talet hållit sig med ett ganska begränsat antal konstnärer. Vlamidir A Sagerlund och hans företrädare på Bror Jacpues de Waern har tillsammans uppehållet tjänsten som heraldisk konstnär vid Riksarkivet i ett kvartssekel. Under den tiden har de bland annat gett oss en fullständig vapensvit över landskap, län och kommuner, vilka av sin samtid har kommit att uppfattas och användas som normen för de olika vapnen.

Samma princip lär ha rått även före dem på Riksarkivet – en konstnär åt gången, även om de inte har lyfts fram så mycket som de två senaste.

Och under i stort sett hela första halvan av 1900-talet lär en viss fröken Brita Grep ha dominerat scenen, även om hon inte ges något utrymme alls i Riksheraldikerns publikationer. I en bisats omnämns hon som ”ämbetets riterska”.

Nu är det alltså dags att hitta en ny heraldisk konstnär till Riksarkivet. Vad är det då för en person man söker? I första hand är det inte en färdig heraldisk konstnär man är ute efter, utan en grafisk designer. Den heraldiska kunskapen förväntas väl den andra halvan av heraldiska sektionen, statsheraldiker Henrik Klackenberg, stå för.

Så här lyder annonsen:

Arbetsuppgifter

Riksarkivet har hand om statens heraldiska verksamhet och söker en grafisk designer till en halvtidstjänst som heraldisk konstnär. Arbetet består av att under statsheraldikerns ledning göra digitala modellritningar till heraldiska vapen, flaggor och andra emblem åt statliga myndigheter och kommuner.

Kvalifikationer

Kunskap i heraldik är inget krav, men förståelse för värdet av att vårda ett kulturarv är en förutsättning. Lämplig bakgrund är utbildning i grafisk design på högskolenivå eller flerårig grafisk verksamhet.

Övrigt

Betyg/intyg, arbetsprover och andra handlingar ska inte bifogas ansökan, utan kan medföras vid eventuell anställningsintervju.

Anställning

Anställningsform:Tillsvidareanställning

Yrkeskategori:Bild- och reprografiker

Omfattning:Deltid. 50% dagtid

Löneform:Månadslön

Arbetstid:Dagtid

Tillträde:Tillträde enligt överenskommelse eller senast 2011-09-01

Tidsbegränsat till: Riksarkivet tillämpar 6 månaders provanställning

Närkes vapen enligt Psyklopedin

Källkritik på nätet är viktigt, har vi fått lära oss. Man ska dubbelkolla data och inte lita på Wikipedia. Då kanske Psyklopedin.org kan vara något? Man hittar åtminstone alternativa data om Närke och dess landskapsvapen. Något som åtminstone roar en värmlänning.

Stilen är omisskännlig, men jag gissar att det inte är de Waern själv som skapat den här varianten av närkevapnet.

Om oss värmlänningar kan man läsa följande:

Värmland är ett län, och egen Sovjetrepublik (Värmländska SSR), inom Reinfältet. I Värmland bor så kallade värmlänningar, dessa är ett konstigt släkte. Deras språk är något av ett mysterium, men språkforskare tror det härstammar från arabiskan. En mannlig värmlänning är i snitt 199 centimeter lång och väger 115 kilo, vad gäller kvinnorna är det mer ovisst, ty en värmlänning av hon-kön har aldrig skådats. Troligaste orsaken till detta är att värmlänningarna oftast åker till Nigeria och träffar en kvinna där. Sedan när kvinnan fått en son så flyttar far och son tillbaka till Värmland.

Åker du till Värmland kan du besöka Ransäter, där Sveriges tidigare diktatorstatsminister Tage Erlander föddes.

Närkevapnet var kul, men de pubertala texterna tycker jag får 80-talets små uppslagsböcker i Svenska MAD att framstå som intellektuellt djuplodande och förfinade.

Örninventering #1

Johans fråga om konstnären bakom örnen fick mig vilja gå till botten (eller gå under?) med örnbeståndet på nätet. Hur många varianter florerar egentligen av vårt landskapsvapen egentligen.  Googles bildsök i all ära, men här måste man strukturera lite. Så här inleds en örninventering. Lyckas den får den nog hamna på Wermlandsheraldik.se så småningom.

Rabattfrimärke (1980-talet)

Förekommer bland annat i NE.se

Bror Jaques de Waern, konstnär hos Statsheraldikern

lokal_profil från Wikipedia

Med hertigkrona. Användes bland annat av Karlstads studentkår.

?

Värmlands regementes (och Värmlandsgruppen, m fl) vapen. Borde vara skapat hos Stasheraldikern.

Nu började de vettiga sökträffarna för ”Värmlands landskapsvapen” ta slut, så vi får väl byta sökbegrepp och ta nya tag en annan dag.

Skådespelaren Bror Jacques de Wærn

”Var det ikke Bror Jaques de Waern som vakte stor oppsikt med en fiktiv dokumentar om at VM i fotball 1958 i Sverige aldri hadde funnet sted?” undrade Odd Andreas. ”Förmodligen inte” tänkte jag. För mig är han bara känd som heraldisk konstnär vid Riksarkviet, med boken ”Ny svensk vapenbok” tillsammans med Clara Nevéus som främsta bidrag till historien.

Men jag hade fel – åtminstone om man får tro Wikipedia har han fler strängar på sin lyra – historiker, författare, filmare – och skådespelare:

Bror Jacques de Wærn har även medverkat som skådespelare i den fiktivt dokumentära filmen Konspiration 58. Han har även dokumentärfilmat Stockholm med en dubbel-8 kamera mellan 1959 och 1971. Filmerna bearbetades av Johan Löfstedt till dokumentärfilmen Kometen 2004.

För inte så länge sedan hade jag en diskussion om Wikipedias tillförlitlighet med en bibliotekarie och en gymnasielärare. Då fick jag klart för mig att hänvisning till Wikipedia ger underkänt. Och så måste det väl vara i den akademiska världen – hitta gärna källan på Wiki, men skaffa dig beläggen någon annanstans.

Jag hade nog inte vunnit några poänger i den diskussionen om jag kunde hänvisa till det här exemplet. Men hade inte Odd Andreas hänvisat till Wikipedia, hade de Waern bara varit heraldisk konstnär (och köksförklädesformgivare) för mig. Han är inte omnämnd i NE och hans övriga sidor beskrivs vare sig i motiveringen till SHF:s förtjäsntmedalj, eller på baksidestexten till ”Ny svensk vapenbok”.

Vem är det som kokar gröten?

Elias Granqvist gillar mitt nya förkläde, men funderar på om det sänder ut rätt signaler till övriga i köket:

Det är förstås passande med en sköld på ett förkläde, båda skall ju skydda kroppen. Däremot är det väl tveksamt om någon som inte tillhör länsstyrelsen egentligen skall använda ett förklä’ med vapnet krönt med den kunliga kronan…

Kommentar till inlägget ”Modeskaparen Bror Jaques de Waern”

Håller fullständigt med, Elias! Ungarna kan ju tro att jag kokar gröt på uppdrag av landshövdingen i Örebro, och det vill vi ju inte. Men frågan är om det är så många fler än du och jag som bryr oss om skillnaden mellan en krönt och icke krönt sköld.

Jag drar omdelbara paralleller till polisväsendet. Det gick en rysning av välbehag genom min kropp när jag beställde nytt pass häromsistens. Damen som betjänade mig hade lilla riksvapnet på bröstet, krönt av kunglig krona. Men utan fasces och eklöv.

För mig är budskapet tydligt. När jag möter den här personen, i polishuset, vet jag att det här är en person som assisterar lagens långa arm, men som inte tänker tillgripa våld och inte heller är utbildad för det.

Det motsatta gäller när jag möter en ordningsvakt på festplatsen. Nu är det fråga om en person som inte jobbar åt Staten, men som med Statens goda minne har rätt att bruka en smula våld mot mig och har utbildats för det. Fasces och eklöv – ingen kunglig krona.

Modeskaparen Bror Jaques de Waern

Örebro läns förkläde

Originally uploaded by Wermlandsheraldik

Imorse kokade jag gröt till ungarna iförd mitt nya snygga köksförkläde, som jag fick i samband med ett gästspel i Karlskoga i måndags.

Förklädet är designat av förre medarbetaren vid Riksarkivets heraldiska enhet, modeskaparen Bror Jaques de Waern. Våra heraldiska konstnärer måste höra till de mest omedvetna kläddesigners.