Heraldik och brandhistoria

Den 10 mars skulle Värmlands Brandhistoriska Klubb ha haft årsmöte på brandstationen i Forshaga. Tanken var att jag skulle ha inlett årsmötet med ett föredrag under rubriken ”Heraldik och brandhistoria”. Den begynnande Corona-pandemin satte tyvärr stopp för både årsmöte och föredrag. Kvällen hade annars stora möjligheter att bli spännande. Det finns starka heraldiska kopplingar inom brandväsendet och brandhistorikernas nestor Björn Albinson hade kunnat fördjupa ämnet, där mina kunskaper tar slut.

Oavsett hur det blir med årsmötet har vi tänkt att föredraget ska bli av, någon gång  i framtiden. Tills vidare tänkte jag passa på att dela med mig av några av mina rent heraldiska iakttagelser här.

I Sverige har den åttauddiga stjärnan blivit en samlande symbol för räddningstjänsten. Symboliskt har den ett gemensamt ursprung med olika ordenstecken och de åtta spetsarna brukar förknippas med de åtta riddardygderna:

  • trofasthet
  • fromhet
  • frikostighet
  • tapperhet
  • heder och ära
  • dödsförakt
  • hjälpsamhet
  • vördnad för kyrkan

Räddningstänsterna har dock moderniserat dygderna och översatt dem till

  • lojalitet
  • kunskap
  • mod
  • omtanke
  • skicklighet
  • takt
  • uppmärksamhet
  • uthållighet

I stjärnans mitt brukar räddningstjänsten placera kommunens vapen, för att visa var och på vems uppdrag man verkar. Idag samverkar ofta flera kommuner i ett räddningstjänstförbund, vilket skapar utmaningar för den som ska formge förbundets emblem.

Till en början går det bra att kombinera två eller flera vapen i stjärnans mitt, men till slut blir det omöjligt. Så gjorde till exempel Karlstads räddningstjänstförbund, så länge man bara omfattade fyra kommuner. Idag, när förbundet omfattar sex kommuner har man tyvärr valt att överge den heraldiska linjen och använder en åttauddig stjärna som påminner om en Karlstadsol, belagd med en vattendroppe och en virvlande eld.

Ett av de intressantaste räddningstjänstemblemen i Värmland står Bergslagens räddningstjänstförbund för. Förbundet omfattar Värmlands fem östligaste kommuner och har därför valt Värmlands landskapsvapen som symbol, men har växlat fältets färg från silver till guld. För att signalera kopplingen till Bergslagen har ett par järtecken lagts in i omskriften. Att Hällefors, som ligger i Västmanland och Örebro län, också ingår i förbundet, har man inte tagit någon notis om.

Ragnhild Nordensten på Nora stadshotell

IMG_2720

Det var alltså Ragnhild Nordenstens väggmålning ”Hjärtat av Bergslagen” på Nora stadshotell som fick mig att gå igång på Bergslagens symbolik och traditioner. I vanliga fall brukar jag ha ganska stora problem att identifiera konstnärer bakom offentliga konstverk, även av den ganska pompösa sorten. Arkitekten kommer vi alltid ihåg, men glömmer fort vem som målade taket, högg fasadutsmyckningen eller skar ut ugglor i väggpanelen.

Men den här konstnären var inte svår att identifiera. För det första hade hon  signerat målningen ordentligt nere i högra hörnet (det var bara att klämma sig in bakom Jack Vegas-maskinerna och kolla).

För det andra var hon googlingsbar.Det visade sig att vi har med en bygdens dotter att göra. Ragnhild Nordensten (1888-1951) var född bara en mil från Nora, i Striberg, där hennes far var gruvförvaltare. Det blev också bergslagsmotiven som blev hennes signum, även om allegoriska väggkartor kanske inte hörde till vanligheterna.

Kartans idé och placering tycker jag mig känna igen från en del utsmyckning på stadshotellet i Karlstad som också hade en glansperiod under samma tid. Vi befann oss i bilturismens barndom och ägarna ville placera sina hotell i ett modernt, kulturhistoriskt intressant bilvänligt landskap med andra högklassiga anläggningar inom räckhåll.

När man pratar om identitet är det intressant att notera att konstnären har markerat landskapsgränserna, men inte länsgränserna på kartan.

Naturligtvis var det vapensviten i kartan som intresserade mig mest. De fyra landskapsvapnen har försetts med mer eller mindre karaktäristiska sköldhållare; Värmland har fått en skogsarbetare en bruksarbetare, Närke ett lantbrukarpar, Södermanland två kvinnor i skördearbete och Västmanland två bergsmän.

Ovanför den övre sköldkanten på Värmlands sköld sticker det upp tre konvaljestänglar. Först tog jag detta som en diskret hyllning till Värmlands störste och Noras största författare;  Maria Langs döpte ju en av sina mer kända romaner till ”Kung Liljekonvalje av dungen” efter Gustaf Frödings dikt. Men det skulle i så fall vara lite väl subtilt, eftersom målningen är gjord 1939 och boken kom ut 1957. Vi får därför sluta oss till att konvaljerna är en ren Frödinghyllning.

Eftersom jag inte känner till något mer om Ragnhild Nordensten vet jag inte hur stort hennes heraldiska intresse var, men det är lite intressant att notera att hon valt att ge Värmlands vapen de klassiska svart-gula tinkturerna istället för de ursprungliga blå-vita, som tre år tidigare hade blivit fastställda som de gällande.

Bergslagsk identitet?

IMG_2714
”Hjärtat av Bergslagen”. Väggmålning från 1939 av Ragnhild Nordensten på Nora stadshotell.

Delar av Värmland tillhör Bergslagen, vilket jag har blivit påmind om i helgen, efter att ha övernattat på Nora stadshotell. Bergslagen är ett lite knepigt begrepp, eftersom det kan betyda lite olika saker. Historiskt sett har det funnits tre Värmländska bergslag inom bergsbrukets administration, nämligen Karlskoga bergslag (den del av landskapet som tillhör Örebro län), Filipstads bergslag och Nyeds bergslag.

Det geografiska namnet Bergslagen syftar ofta på det kärnområde i Västmanland, Värmland och Dalarna där de flesta bergslagen låg. Eller så kan man vara lite vidlyftig och räkna in områden i alla landskap där det funnits bergslag.

Vill man vara riktigt vidlyftig kan Bergslagen utgöra en godtycklig region som omfattar stora delar av Mellansverige. Militärt har vi till exempel haft Bergslagens militärområde, som omfattade Värmlands, Örebro och Kopparbergs län och ungefär samma område kan ibland få utgöra ett distrikt inom en försäljningsorganisation eller tjäna som regionindelning för olika folkrörelsers lokalavdelningar. Ett praktiskt alternativ till västra Svealand, helt enkelt.

Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag identifierar mig som värmlänning. Det är en ganska okomplicerad identitet, utom när man uttalar sig statistiskt om vad värmlänningar tycker och glömmer bort att höra sig för i Karlskoga och Degerfors. Att känna samhörighet med landsmän inom sitt landskap känns ganska logiskt. Därför blir jag alltid lätt förbryllad när jag stöter på initiativ till att skapa identiteter på andra ledder.

bergslagsflaggan

Den tio år gamla inofficiella korsflaggan för Bergslagen är ett sådant exempel. Vem i hela friden har ett behov av att manifestera sin bergslagska identitet? Räcker det inte med att vara stolt Västmanlänning, Värmlänning, Dalkarl eller -kulla och samtidigt konstatera att man delar en spännande historia med omgivande bygder, som också brutits på grund av järnhanteringen?

Behöver man en flagga för det? Vore jag Västmanlänning skulle jag hellre hissa landskapsflaggan med det brinnande treberget på min privata flaggstång.

Enligt en ledare av David Lidén i Nerikes Allehanda har Bergslagsflaggans  upphovsman Björn Thärnström försökt registrera 31 mars som officiell flaggdag i Bergslagen, men stött på berättigat motstånd hos statsheraldikern Henrik Klackenberg.

Själv kan jag inte se någon större vits med flaggan över huvud taget, men det finns uppenbarligen någon form av behov, eftersom den har tagits fram. Tiden får utvisa…