Nio frågor till Claus K Berntsen om Laurentiistiftelsens banér

Artikeln om Laurentiistiftelsens banér väckte ytterligare frågor, så jag vände mig till Claus K Berntsen för att få dem besvarade.

Vad var motivet för att ta fram ett banér för Laurentiistiftelsen?
— Man ville gärna lyfta fram stiftelsens vapen.

Varifrån kom initiativet?
— Församlingens dåvarande ordförande hade pratat ihop sig med den dåvarande informationsansvarige, Gabriel Fjellander, som jag arbetade ihop med för att ta fram ett vapen. De kom att prata om stiftelsens vapen och hur det skulle kunna användas igen, utöver sigillet.

Hur kommer banéret att användas i församlingslivet?
— Det används vid större gudstjänster, exempelvis vid pontifikalhögmässor, och vid liturgiska processioner, senast vid processionen från Domkyrkan till St. Laurentii kyrka i anledning av stiftelsens och kyrkans jubileer.

Vilken roll har banéret när det används i dessa ceremonier?
— Vapnet representerar Laurentiistiftelsen som institution och församling.

Hur förvaras banéret när det inte används?
— När banéret inte används står det inne i St. Laurentii kyrka, var det har fått en plats på södra sidan, intill orgeln.

Hur används vapnet i andra sammanhang?
— Vapnet i övrigt används, just nu, enbart i stiftelsens sigill och logotyp. Tidigare har det funnits brevpapper med enbart vapnet som studenterna kunde köpa.

Det finns ju med i stiftelsens sigill på hemsidan – används det fristånde med bara skölden?
— Inte vad jag vet, men man skulle kunna låta tillverka en riktig vapenflagga, efter den förlaga som Ronny Andersen har ritat, om man en dag får en flaggstång.

Hur kom vapnet till?
— Enligt boken ”Laurentiistiftelsen i brytningstid” av förre föreståndaren Sven O. Berglund togs vapnet fram 1962 av Bengt Olof Kälde. Uppenbarligen fanns det ett äldre vapen, men ”det var inte bra”.

Finns det någon heraldisk tradition i övrigt inom Laurentiistiftelsen, bland dess präster eller andra funktionärer?
— Inte vad jag vet, men jag arbetar på det…

 

Claus K Berntsen (Foto: Johannes Jansson) 

Laurentiistiftelsens banér

Tankarna på Svenska kyrkans stiftsbanér ledde mig till ett av de färskaste banéren i Kyrkan, det för Laurentiistiftelsen i Lund. Här är det alltså inte längre fråga om stiftsvapen, utan heraldik på församlingsnivå.

Vi har kunna läsa om banéret i olika heraldiska publikationer under året. I Laurentiistiftelsens egen tidning ”Meddelanden från Laurentiistiftelsen” december 2009 presenteras det av  Claus K Berntsen – en av upphovsmännen till banéret och dessutom drivande i Svenska Heraldiska Föreningens arbetsgrupp för kyrklig heraldik. 

Söndagen den 18 oktober 2009 installerades Laurentiistiftelsens nye föreståndare Carl-Johan Axskjöld av biskop Biörn Fjärstedt. Samma dag togs Laurentiistiftelsens nya banér i bruk.

Banéret föreställer stiftelsens vapen, komponerat 1961 av den kände kyrkokonstnären och heraldikern Bengt Olof Kälde, och är utfört efter en förlaga till vapenflagga av den danske kunglige vapenmålaren Ronny Andersen.

Vapnet, och därmed banéret, föreställer S:t Laurentii halster, taget från Lunds stiftsvapen, samt en evangeliebok och en penningpung. Evangelieboken och penningpungen visar på det fornkyrkliga diakonatets huvuduppgifter – den liturgiska och den karitativa.

Vapnets heraldiska beskrivning, dess blasonering är: ”I ett fält av guld ett balkvis ställt, svart halster med nedåtvänt skaft åtföljt ovan av en evangeliebok och nedan av en penningpung, båda röda.”

Banéret är utfört i gult linne med svarta och röda sammetsapplikationer av Claus K Berntsen, Gabriel Fjellander och Fredrik Norberg.

Det arbetas för närvarande på en permanent bäranordning. Den som användes vid föreståndarinstallationen, var inlånad från Lunds domkyrka.

Stiftsbanéret används vid kyrkomötet

Det heraldiska banéret med Karlstads stifts vapen skapades inför kyrkans jubelår 1993. Stiftsinformatör Torgny Lindén berättar:

På baneret finns det ”gamla” stiftsvapnet, med Kristi segerfana. Det antogs 1961. Standaren togs fram till jubelåret 1993 och används vid kyrkomötet och vid enstaka tillfällen i övrigt.

Stiftsbanéren på bilden är från kyrkomötets öppnande i Uppsala 2007 (från Svenska kyrkans webb) I täten går ärkestiftet Uppsala till höger och Stockholms stift. Undrar varför det unga huvudstadsstiftet har fått sån framskjuten placering i processionen. Bakom skymtar Visby och Luleå till vänster och Skara, Linköping, Strängnäs, Västerås och Växjö till höger.

Andra stjäl kyrksilver – jag går lös på textilierna

Att stjäla från kyrkan tycker jag är bland det lägsta man kan göra. Och nu gör jag det själv, men jag hoppas på absolution, särskilt som det är för ett vällovligt syfte. Jag hamnade ”av misstag” i en PDF-version av Karlstads stifts interntidning ”Stiftsbrevet” och kan inte motstå frestelsen att knycka några bilder för att dela med  mig till läsekretsen.

Bilderna är från 2007, när Svenska kyrkan och Svenska missionskyrkan firade sitt samarbetsavtal (ett avtal som jag fortfarande inte har förstått innebörden av – vänner präster och pastorer får gärna upplysa mig!) I Karlstad firades avtalet med predikan i Betlehemskyrkan och kommunion i domkyrkan. Mellan de två stationerna tog man sig till fots, med processionskors i täten, följt av banér för de respektive kyrkorna.

Karlstads stifts banér har jag faktiskt inte sett förr. Den kan ju visserligen vara från när som helst efter 1961, men något säger mig att det här är en relativt ny inventarie i domkyrkan. Kul att stirftets egna symboler används, trots att Svenska kyrkan har en gemensam grafisk profil!

Banéren i Betlehemskyrna…

…och på väg till domen på Lagbergets krön.