John Ericsson – en internationell nationalikon

John Ericsson-dagen är en säregen tradition i svenskt och värmländskt kulturliv. Det är inte många män (och kvinnor heller för den delen) som vi alltjämt hyllar årligen, när mer än ett sekel har gått efter att de lämnat jordelivet. Men så gör vi med John Ericsson. Värmlänningen, långbanssonenen, ingenjören och uppfinnaren som avgjorde amerikanska inbördeskriget med sin dödsmaskin Monitor. Till fromma för slavar och andra förtryckta på USA:s västkust.

Ericsson var medveten om sin storhet och sin status som amerikansk nationalikon. När han fyllde jämnt avböjde han att ens gå till fönstret och motta massornas hyllning nere från gatan. Hans arbete var för viktigt, ingen tid skulle spillas, som kunde investeras för mänsklighetens bästa.

När han låg på sitt yttersta var han noga med att påpeka att det inte skulle bli något ståhej kring hans bortgång. Men hans önskan fick inget gehör. Istället fraktades hans stoft över Atlanten med amerikanska flottans största krigsfartyg. Han jordades på Filipstads kyrkogård och fick ett ståtligt mausoleum, som omedelbart blev ett nationalmonument. Både för Sverige och USA.

Varje år hyllar vi nu hans minne vid mausoleet, med andakt, fanborg och tal. Från en kopia av Monitor skjuts svensk lösen med två kanonstkott. USA:s ambassad visar sin aktning och årets svensk-amerikan lägger ner en krans vid hans kista.

Här följer några bilder från årets högtid, tagna under och efter ceremonin vid mausoleet.
JE-dagen 1

Fanborg med fanor för Sverige, USA och Kanada, Odd Fellow och Vasaorden av Amerika.

JE-dagen 3

JE-dagen 4

Lucka 1 – en riddare på Oskardagen

Första december idag och det är inte längre bara Bamse och Wermlandsheraldik som kör adventskalender. Nu har även SVT, Sveriges Radio, LEGO och en rad andra hakat på.

Första december är ju dessutom Oskardagen, och eftersom sonen fick en riddardräkt av Mormor i namnsdagspresent finner vi en tvättäkta värmländsk riddare bakom lucka 1 i kalendern. Riddaren på den tjusiga röda hästen var son till Carl IX, hertig av Värmland och dessutom namne med vår nuvarande hertig Carl Philip.

Mycket mer finns inte att läsa på Wermlandsheraldik.se om detta fantastiska värmländska vapen. Någon som har förslag till förbättringar?

Adventskalender under Wermlandsörnen – tidigare luckor:

 

17 maj i heraldiken

Hoppas att alla norska heraldiker får en bra nationaldag på 17 maj. Varför inte fira med några Värmländska vänorter? Kopplingar mellan orterna finns på många plan – tydligven även på det heraldiska – en del delar färger, som Sörum/Hagfors och Råde/Forshaga. Rätt typisk är även kopplingen mellan Kongsvinger och (visserligen inte vänorten, men dock grannen) Eda, som bägge har sina skansar i vapnen.

Moss – Karlstads vänort

Kongsvinger – Arvikas vänort

Dovre – Storfors vänort

Enebakk – Hammarös vänort

Fredrikstad – Karlskogas vänort

Ringebu – Filipstads vänort

Råde – Forshagas vänort

Sörum – Hagfors vänort

Lite mer fakta om vapnen finns på ett bortglömt hörn av Wermlandsheraldik.se

Välkomstkommitté

Nils Ericson

Sitter på X200 mot Stockholm. Det känns ganska ogästvänligt när klockan är 6.38 och tåget lämnar Karlstad. Mörkt, kallt, trött. I Stockholm i eftermiddag kommer det dock vara lite mer välkomnande. Framför Stockholms central står landsmannen Nils Ericson som en välkomstkommitté och ser ganska nöjd ut över att ha dragit stambanan ända hit.

För fötterna har han dessutom Svergies mest centralt placerade värmländska vapen – det Ericsonska friherrevapnet.

Berslagshistoria på Gravadagen

Med sjöbananÅrets fynd på Gravadagen på hembygdsgården vid Träfotere blev (förutom den obligatoriska årsboken) ”Med sjöbanan Liljendal-Kristinehamn 1870” av Egil Akre. Det som ledde till köpet var de fantastiska illustrationerna – nya och gamla kartor och miljöbilder med allt från Dahlbergs Suecia till fotografier från sent 1800-tal.

Den röda tråden genom boken är avbildningar av hyttstämplar hur ”Stämpel-bok öfver hyttorne inom Wermlands Bergmästaredöme” upprättad 1833 av Franz von Scheele. Namnet von Scheele är ingen som jag har förknippat med Värmland, men så är jag ju rätt så västligt orienterad i mina Värmlandskunskaper. En snabb genombläddring av boken visade att han åtminstone var med och grundat Bergsskolan i Filipstad och tydligen har något att göra med Bergslagskanalen.

Bergslagskanalen har jag dock tillbringat en hel dag på i sällskapat av goda vänner och några fikgjusar. Båten hette m/s Nobella och gick mellan Storfors och Filipstad så sent som ifjol. Iår återsåg jag den på Pråmkalalen i Karlstad under namnet Sola II, som en del i Karlstads kollektivtrafik.

Bergslagskanalen