Ett liv efter detta och livet efter årsmötet

Vid middagen efter Gustaf Fröding-sällskapets årsmöte bjöds vi på en rad lysande recitationer. Bland annat framförde nyblivne förtjänstmedaljören Allan Samli dikten ”Ett liv efter detta”. Klippet kan sen idag ses på Frödingsällskapets YouTube-kanal.

”Lade du märke till att Allan utelämnade den andra strofen?” frågade sällskapets ordförande Tomas Sköld på väg hem från årsmötet. Det hade jag såklart inte märkt. Som så många andra har jag upptäckt ”Ett liv efter detta” tack vare Mäster T (Torgny Björk), men hela texten kan jag inte.

”Torgny utelämnar också på sin skiva” kommenterade Tomas och förklarade att den utelämnade strofen är lite grov. Vi funderade på om den kanske finns i olika versioner i tryck också. Hem och jämföra utgåvor!

I min gröna, sönderlästa pocket från Wahlström & Widstrand, fann jag dikten i avsnittet ”Ungdomsdikter”. I samma version som Allan Salmi och Mäster T framför den – med andra strofen utelämnad. Men man gör ingen hemlighet av att det är något som saknas: ======== står det prydligt där strofen skulle ha varit.

Germund Michanek har i pocketupplagan från 2004 (även den från W&W) placerat in den i samlingen Efterskörd, i avdelningen ”Satirer, muntra dikter m.m.” Där är den komplett, inklusive den andra strofen:

Eller när du trött och vesen,

efter sista vilda knaset,

somnat in i dödens slummer,

famnad än av luderaset

I bägge samlingarna har dikten en underrubrik ”Tröstord från en vetenskaplig akademisk ung vän”. Om jag minns det rätt, så skrev han den i ett brev till studiekamraten och senare borgmästaren Linholm i Karlstad. Fröding var på besök i föräldrahemmet och i Kristinehamn och skrev dikten som en kommentar till Lindholm, som var väldigt materistiskt lagd och inte förväntade sig ett liv efter detta (om jag nu minns detaljerna rätt från Landqvists biografi).

Enligt Michaneks anteckningar ska dikten har skrivits och tryckts först 1910, alltså året före Frödings död. Jag hoppar till Efterskörd i Samlade skrifter (VIII) och konstaterar att Ruben G:son Berg inte har tagit med dikten alls. Hm…

Oavsett var den kom ut 1910 kan jag tänka mig att man inte tyckte att strofen, som ju var ämnad för Lindholm, passade i tryck. Och det tror jag att till och med Fröding, trots sin överdrivet ärliga sanningsiver kunde ha gått med på.

Hjälp mig fylla luckorna i bokhyllan!

20120809-224510.jpg

Det blev påfyllning i biblioteket idag. Två irriterande luckor i hyllan ”Frödingsällskapets skriftseries tidiga nummer” har äntligen fyllts!

Efter ett lyckosamt besök i Solareturens antikvariatshörna kan jag stryka VII och VIII från önskelistan med Fröding-sällskapets årsböcker. Därmed ser den nu ut såhär:

II, III, V, IX, XII, XVII, XVIII, XXII, XXIV

Någon som kan hjälpa till?

Dags att planera för Fröding-dagarna 2012

Luntan med program och inbjudan till årets Fröding-dagar damp ner i brevlådan i veckan. Iår firas Fröding i dagarna fyra, så vi får se hur mycket jag hinner med. Årsmötetet med släppfest för årsboken är dock ett måste. Är det konsttema på boken, vilket även präglar årsmötet. Först blir det visning av Frödingmosaiken på Sundstagymnasiet och sedan målningarna på Frödingskolan på Kronoparken. Men då har jag nog inte slutat jobbet än.

Ett annat måste är att diktläsningen vid Fröding-statyn på Västra torggatan vid torget. Jag brukar kunna lura mina intet ont anande kollegor att luncha på Restaurang Freden och då första parkett på det sättet. Vi får se om det lyckas även iår…

Frödings te och Piratens besk

Trots att jag inte dricker te fick jag en påse löste av min kära mor för ett tag sedan. Inte konstigt med tanke på att det är Gustaf Fröding som pryder etiketten. Den hörde liksom hemma i mitt kök och som tur är finns det en tedrickande hustru i hushållet som kan konsumera det åt mig.

Det är Kardemumma, med butik i MittiCity-gallerian som säljer teet. Och de har en variant med Selma Lagerlöf på också. Men annars är det ganska klent med kommersen kring våra värmländska nationalskalder. I kylskåpet har jag sedan länge en flaska av ”Piratens Besk”. Den kan jag tänka mig går hem på både ålagillen och Mårtens afton på Österlen.

En Fröding-snaps skulle kanske sälja i Karlstad, men för mig vore det motbjudande att sätta en kronisk alkoholist på en brännvinsetikett, så jag skulle nog tacka nej till den supen.

Men annars finns det många värmländska snapsar som jag gärna skulle smaka. Kanske en Sola i Karlstad-snaps, med smak av 1700-talets krogliv? Eller en riktigt uppfinningsrik Hybelejen-snaps?

Allra helst skulle jag vilja smaka ett brännvin inspirerat av vår gamle biskop Anton Niklas Sundberg, han som svor och släckte när Karlstad brann, medan borgmästaren grät och bad. Sundbergs-brännvinet ska vara rent och starkt, men det viktigaste är att det serveras i sexor. Som biskopen sa:

Näst religion och sedlighet är små brännvinsglas det jävligaste jag vet!

20120703-205026.jpg

Juklappsböckerna på plats i hyllan

Nu när julklappsböckerna – Frödings samlade i tio band – har tagit plats i bokhyllan har det blivit lie enhetligare i biblioteket. Först trodde jag att jag skulle kunna mönstra ut en kvarts hyllmeter, men det visade sig att jag får hänga mig kvar vid de gamla loppisfynden ett tag till. Mina tio snygga volymer var visst bara drygt hälften av vad som gavs under, under redaktion av Ruben G:son Berg. Nu hoppas jag på att man Bonniers hade den goda smaken att te ut alla sexton böckerna i serien Samlade skrifter i samma utförande.

Jag gjorde förresten ett försök att kolla upp det hela i Frödings bibliografi, men det var antingen för svårt för mig, eller så fanns inte svaret där.

Nytillskotten…

20120106-223714.jpg

…och de utmönstrade:

20120106-223638.jpg

Frödingskandal på Kulturnatten!

Inatt är det Kulturnatten i Karlstad. Vi som går och lägger och lite tidigare fick nöja oss med KulturKnatta, som höll på fram till klockan sex, med aktiviteter i och kring Museiparken på Sandgrundsudden.

På vägen hem passade vi på att ta en sväng in på stadsbiblioteket, och det är då jag upptäcker nidingsdådet. Två byster av Fröding och Lagerlöf har alltid hälsat besökarna när de kommit upp för stadsbibliotekets rulltrappa. Gustaf vid högra entrén och Selma vid den vänstra.

Men på Frödings plats möttes jag nu istället av kolteckningar utförda av estetgymnasister. Man har gömt Gustaf Frödings byst bakom utställningsskärmar! Kulturkarlstad skakas i sina grundvalar!

Frödingbyst bakom skärm

Den som vill lägga grunden till en Lagerlöfsamling kan förresten ta en titt bland bibliotekets gallrade böcker. För fem kronor stycket hittar man många fina titlar som ”Lagerlöf ur ett italienskt perspektiv” och andra nischade skrifter. Själv kunde jag inte motstå ”Att uppfatta allt mänskligt – Underströmmar av luthersk livsförståelse i Selma Lagerlöfs författarskap” av Margaretha Brandy-Cöster. Överkurs? Verkligen!

Äntligen hittade jag till Villa Gröndal!

Är man värmländsk chauvinist, så blir gärna en promenad i Stockholm till ett strövtåg i hembygden. Jag ser de värmländska spåren vart jag än mig vänder, för där står de staty – Nils Ericsson på Centralplan, John Ericsson vid Nybrokajen och Nils Ferlin i dammet efter Klarakvarteren. Christian Erikssons spår finns i Gamla stan, på höga pelare utanför Stockholms stadshus och på fasader i självaste regeringskvarteret.  Det hör kanske till konceptet med en huvudstad och jag hoppas att smålänningar, surjämtar och rumpmasar känner sig lika hemma.

Ett kort besök i Klara kyrka står ofta på programmet på väg till tåget. Det var där som blivande ärkebiskopen Nathan Söderblom lyste frid över nationalskalden Gustaf Fröding 1911 och det var där som Orphei Drängar med Heidenstams hjälp gav honom en sista hälsning på hans jordafärd.

Men en plats har gäckat mig länge – Gustaf Fröding sista hem, Villa Gröndal på Djurgården. Platsen är speciell. Den är inte bara Frödings sista hem. På sätt och vis är den även Frödings enda egna hem. Annars bodde han ju mest på sjukhus och vårdinrättningar, eller som en tärande gäst hos systrarna eller andra släktingar. Här, i Villa Gröndal på Djurgården, kunde han med hjälp av sin Signe Trotzig  själv underhålla gäster, som till exempel den yngre skaldebrodern Erik Axel Karlfeldt.

Men jag har aldrig hittat till Gröndal. Inte ens vetat var på Djurgården det ligger. Förr än förra veckan, när jag tog mod till mig och lånade en cykel i hotellreceptionen på Scandic  Hasselbacken och gav mig ut på ett veritabelt irrtåg i hembygden. Det enda jag hade att luta mig mot var Wikipedias knapphändiga uppgifter om Gröndal:

Villa Gröndal är en privatbostad på norra delen av Södra Djurgården i Stockholm. Villan är belägen i närheten av Djurgårdsbrunnskanaleninte långt från Isbladskärret.

Villa Gröndal var ursprungligen ett boställe för en av de jägare som biträdde vid de kungliga jakterna på Djurgården. Här fanns även en ladugård med kor och hästar. År 1818 hade fastigheten upplåtits på 50 år till stadssekreteraren Johan Ulrich. När Djurgårdsbrunnskanalen skulle börja byggas på 1830-talet köpte dock Karl XIV Johan tillbaka stället.

I början av 1900-talet vårdades skalden Gustaf Fröding här för sin mentalsjukdom. Han bodde i villan tillsammans med sin vårdare Signe Trotzig till sin död den 8 februari 1911.

1948 köptes Villa Gröndal av industrimannen Erland Waldenström. Han renoverade byggnaden och räddade den från förfall. 1954 byggdes huset till och fick sitt nuvarande utseende.

Efter att ha hälsat på Arthur Hazelius vid Skansens bakdörr svängde jag höger ner mot vattnet och kände till slut igen Frödings hästar som stod och hängde nere vid Djurgårdsbrunnskanalen. Nyfikna rackare. Efter att ha lokaliserat själva huset, kunde jag så leta upp den allé som Prins Eugén måste ha glidit fram genom, när han begav sig till Gröndal efter att ha fått budet om Frödings död.

Väl framme stod jag och blickade in i någons trädgård. Inte Frödings, det kändes. När jag hade sett mig mätt vände jag Gröndal ryggen och gick den långa allén tillbaka mot allfartsvägarna. Hästarna stod kvar i sin hage, men Djurgårdens harar och rådjur gjorde mig sällskap, när jag vandrade den väg som Fröding slutligen lämnade Gröndal och jordelivet. Och jag garanterar: det susade ett bud genom dälden.

Gröndal 2

Gröndal 3

Gröndal 4

Gröndal 5

Gröndal 6

Gröndal 7

22 kungar i liljekonvaljedungen

En snabb inventering ger vid handen att det på YouTube finns minst 22 versioner av Kung Liljekonvalje av Dungen. Text av Fröding, tonsatt av David Wikander. Det måste vara ett bevis på något, men jag vet inte på vad.

Frödings storhet? Wikanders ställning i Körsverige? Förmodligen på både-och. Bland exekventerna finns körer från hela Sverige. Där finns studenter från Lund, Umeå, Örebro och kungliga teknologer från Stockholm. Där finns traditionella kammarkörer, sjungande poliser och drösvis med gymnasister från Stockholm. Fröding är nationalskald och Wikanders tonsättning ett standardverk, det är inte att ta fel på.

Men det finns gott om utrikiska klipp också. De norska inslagen är väl inte mycket att förvånas över, men när körerna kommer från Ungern, Arbentina, Cornwall och San Fransisco blir jag imponerad. Är det månne ett mått på svensk körtraditions ställning i Världen?

Här kommer mina tre favoriter:

Spanskast: en septett gauchos i argentinsk katedral – textade på spanska

Exotiskast: Chorus Paulinus – en av Malaysias främsta körer

Charmigast: fyra finnar – Tommi, Ville, Vesa och Jussi – i en källare i Helsingfors

Gustaf Fröding på YouTube

Wermlandsheraldik har blivit med YouTube-kanal. Inte så mycket för heraldikens skull, utan för Frödings. Det hela är ett litet experiment för att försöka samla och ordna högt och lågt kring Fröding på YouTube. Än så länge har jag mest skyfflat ihop klippen i tre kategorier – dikter, sånger och fakta. Vi får se vad det dyker upp för spellistor i framtiden – kanske efter diktsamling, tonsättare eller artist.

Det finns som sagt mycket material att rota i. Vad sägs om ett föredrag i två akter av Knut Warmland? Eller ett otal versioner av Ture Rangströms tonsättning av Kung Eriks visor?

Till de riktiga fynden räknar jag pseudonymen AnnaLek1 som lägger lagt ut en rad av räggler och paschaser i egen inläsning. Och det underbara klippet av Zarah Leander i duett med Sven-Erik Magnusson!