Den västgötske heraldiske skriftställaren Jesper Wasling är så produktiv att man inte hänger med i hans utgivning. Bland annat missade jag vad han skrev om Värmländska Heraldiska Sällskapet i mellandagarna. Jesper har känt till mina planer på ett värmländskt heraldiskt sällskap länge och konstaterar att vi äntligen har gjort slag i saken. Jag kan bara instämma – det var på tiden!
Jesper förskräcks dock över sällskapets ambitioner att verka i Värmland, Dalsland och Närke. Det behöver han inte göra. Visst kan det låta överambitiöst, men tanken är inte att vi ska ordna regelbundna sammankomster i de tre landskapen, snarare att ta någon form av ansvar dem i heraldiska sammanhang. För även om man försöker koncentrera sig på Värmland går det inte att komma ifrån kopplingarna åt öster och sydväst.
Värmland kan spåra mycket av sin administrativa historia tillbaka till hertig Carls dagar på 1500-talet då han styrde över Södermanland, Värmland och Närke. Värmland, Dalsland och Närke utgjorde tillsammans Närkes och Värmlands län under 1600-talet och hela Värmland hörde till Örebro län innan vi fick egen landshövding 1779.
Karlskoga berglag, alltså nuvarande kommunerna Karlskoga och Degerfors tillhör fortfarande Örebro län. Värmlands landskapsvapen ingår därför i Örebro läns vapen. Besöker man Örebro slott finner man många heraldiska referenser till Värmland.
I kyrkligt hänseende är Värmland och Dalsland sammankopplade genom Karlstads stift sedan 1581, då vi skiljdes från moderstiftet Skara. Detta har gjort att Värmland och Dalsland häger ihop även i akademiska sammanhang. Dalslänningar har ofta börjat sin akademiska bana vid läroverket i Karlstad och de har därför av tradition organiserats av de värmländska nationerna i Uppsala och Lund.
Även militärt finns det starka band, främst mellan Värmland och Närke. Det som vi idag tänker på som Kungl. Värmlands regemente var egentligen Närke-Värmlands regemente under större delen av sin existens. Efter många pragmatiska ombildningar är det idag åter Örebro-Värmlandsgruppen som organiserar det värmländska militära försvaret.
Allt detta gör att de tre landskapen Värmland, Dalsland och Närke är intimt sammanflätade i administrativt, historiskt och därmed även heraldiskt hänseende.
Så Jesper kan vara lugn. Vi är inte överambitiösa, även om jag förstår hur han tänker.
En sak måste dock göras klar: Det är inte okej att kalla vårt verksamhetsområde för ”norra Götaland”. Det ursäktas icke! Dalsland må höra till Götaland, men Värmland och Närke gör det icke!
Under Wermlandsörnen 
Var det inte så att Värmland räknades till Götaland fram till 1815 då landskapet överfördes från Göta hovrätt till Svea hovrätt?
Oj, det är mer än jag känner till. Jag kanske inte ska vara så sträng mot Jesper 😉
Att vi skulle ha hört formellt till Götaland har jag aldrig hört, men det låter ju inte otroligt, med tanke på Skara stift som omslöt hela Vänern och Klarälven/Göta älv som en gemensam transportled. Och dialektalt är vi ju mer eller mindre götar.
Men å andra sidan har vi ju hertig Karls hertigdöme Södermanland-Närke-Värmland och de olika länsbildningarna före 1815 som skulle motsäga det. Kanske var vi juridiska götar, men politiska svear?
Jag vet inte när Svealand/Götaland senast hade juridisk eller politisk betydelse. Tänker mig att länsgränser kan ha dragits utifrån andra faktorer. Det är enligt NE som Värmland tidigare ska ha räknats till Götaland.
NE tycker jag man kan se som något av en auktoritet bland källor om svenska förhållanden. 🙂
Mycket trevligt initiativ! Jag kan i sammanhanget tipsa om boken Värmland är större än Värmland, som gavs ut i samband med Wermländska Sällskapets i Stockholm 200-årsjubileum förra året. Där skriver Per Nordenwall en omfattande artikel om de värmländska och dalsländska landakapsvapnen och dess användning. Ett rikt bildmaterial därtill. Det är nog det mest omfattande som skrivits i detta ämne i modern tid. Hertigen av Värmland skrev företalet i boken som omfattar 250 sidor, 38 författare och 100-talet bilder. Se webbplats för mer info.
Anders Edström
Hej Anders! En av Värmländska Heraldiska Sällskapets grundtankar är att samarbeta med olika sammanslutningar för hitta infallsvinklar på heraldiken. Heraldiken som identitetsmarkör för värmlänningar i förskingringen tycker jag är ett spännande fenomen, så det vore kul om man kunde hitta på något tillsammans med Wermländska sällskapet någon gång. Och era medlemmar är såklart välkomna som medlemmar hos oss också om de tycker att det är spännande med heraldik och symboler.
Tack för påminnelsen om boken! Nordenwalls artikel hade jag faktiskt glömt, så nu måste jag ju se till att skaffa boken. Jag missade firandet på Skansen i somras, hade egentligen tänkt åka med i Frödingsällskapets lilla delegation, men vi fick inte ihop det. Däremot passade jag på att bläddra lite i 200-årsboken på Värmländska bokmässan i Karlstad förra året och tänkte att ”den ska man väl skaffa nån gång”. Någon frågade mig nyss vad jag önskar mig på födelsedagen – nu fick jag en idé!
//Fredrik
Glöm inte superintendnten i Mariestad. Sverige blev ju biskoplös under en tid då superintendenten tog över
(ej samma yrke som Scotland Yards ”chief superintendent”). Och Karlstad blev inte herre i eget hus förrän 1646. Så förbindelsen til Götaland finns där också.
Mariestads stift var ett stift inom Svenska kyrkan från år 1580 fram till och med 1646, då det gick upp i Karlstads stift. Stiftet bildades genom en utbrytning ur Skara stift varvid Värmland och två av de nordligast belägna häradena i Västergötland, Vadsbo och Valla, kom att tillhöra Mariestads stift. Stiftet leddes av en superintendent. År 1646 flyttades superintendenturen till Karlstad varvid Karlstads stift bildades.
Helt riktigt! Brukar de inte kalla Mariestads kyrka för ”domkyrkan” fortfarande?