I söndags vigdes Sören Dalevi till biskop i Uppsala domkyrka och på söndag installeras han i domkyrkan i Karlstad. Glädjande nog har hans ämbetsvapen som biskop redan börjat komma till användning i stiftet!
Det värmer lite att Svenska kyrkans logotyp med rikskyrkans vapen inte är det enda som får förekomma i likriktningens tidevarv. För bara tiotalet år sedan satt Karlstads stifts vapen som en ljusskylt på stiftskanliets byggnad, på hörnet ut mot Stora torget i Karlstad. Men så gjorde de strängare grafiska profilerna sitt intåg i organisationssverige och stiftets 60-talsvapen byttes mot rikskyrkans ännu yngre vapen. Det är en utveckling jag förstår och har bidragit till som koncernkommunikatör, men som jag inte omfamnar som amatörheraldiker och hobbyteolog.
Men här får alltså biskopens splitter nya vapen ledsaga texten om stiftet i annonsens huvud och Svenska kyrkan finns med i avsändarhörnet, så att vi vet vad det handlar om. Snyggt, tycker jag.
Kul är det också att man låter biskopens ämbetsvapen representera stiftet, lite som Ludvig XIV:s ”Staten, det är jag!”. Inte fel, men lite spännande. Just det här biskopsvapnet påminner ju inte så litet om Stora riksvapnet, men sitt kors mellan sköldens fyra fält. (Korset ju hör varken till biskopens eller stiftets vapen och behövs dessutom inte för att skilja fälten åt, så det är en lite udda konstruktion, just för det här ämbetsvapnet).
Stora riksvapnet är ju egenligen regentens personliga vapen, men eftersom han är statschef får det stå för hela staten. Så kan man kanske se på biskopen och stiftet också – det är ju den nytillträdde biskpen som nu ska bygga sitt lag. ”Laget – inte jaget”, som det står i annonsen.
Jag gillar’t!
Under Wermlandsörnen 
Att korset skulle behövas för att skilja fälten åt håller jag inte alls med om. En poäng med kvadrerade vapen är just att man inte tar hänsyn till eventuella tinturmöten, då de representerar olika vapen, och i biskoparnas fall, jurisdiktion.
Att kvadrera genom ett kors gör att vapnet kan uppfattas som odelbart, och att biskopen alltså har inlämmat stiftsvapnet i sitt personliga vapen.
Tack Claus! Jag missade ett litet ord i meningen som skulle uttrycka varför vapnet har en udda konstruktion. ”…och behövs inte för att skilja fälten åt…” ska det såklart stå. Jag tar och uppdaterar det genast.
Det jag ”gillar” är ju inte korset i ämbetsvapnet, utan att man börjat använda vapnet..
Och det ”spännande” i sammanhanget är att man använder biskopens vapen istället för stiftets. Jag är osäker på hur praxis ser ut där. Vet du om det är vanligt att man använder biskopens ämbetsvapen för att representera stiftet?