Jag är inte så trångsynt att jag bara intresserar mig för min egen omgivning. Ibland måste man vidga vyerna och inse att man kan lära sig en hel del av grannarna också. Att läsa Arvid Ernviks Värmländsk medeltid – bidrag till landskapets äldsta historia ger inte särskilt mycket om man bara intresserar sig för vad som timat i Stodene. Men om man kikar över älven, så hände det nog en hel del intressant. Gårdarna på östra sidan Klarälven – Rud, Solberg och sedermera prästgården Almar – låg nämligen under Varnhems kloster och Almar var dessutom ett av Klarälvens laxfisken. Och lax, det är intressant, för Ernvik. Laxfisket är nämligen den enda näring som gett folk utanför provinsen anledning att höra talas om Värmland innan järnhanteringen tog fart på Gustav Vasas och hans söners initiativ.
Vad säger då Ernvik om fisket i Almar?
Birger Jarl yngste son, hertig Bengt Birgersson, biskop i Linköping (d. 1291) upprättade före sin avresa till Gotland 1287 14/7 sitt testamente. Han donerade då till Varnhems kloster gården Almar i Grava socken ”cum piscaturis in Amn”, dvs med fiske i älven. Då Jerker Rosén behandlar detta gåvobrev tar han för givet, att Amn åsyftar Gullspångsälven. Emellertid hade konung Erik Eriksson 1248 och 1249 innehaft fiskerätten i Gullspångsälven redan före hans faders tid, dvs före 1216, då konung Erik Knutsson avled, vilken rättighet han konfirmerar. Denna fiskerätt innehade Varnhem ostört till mitten av 1300-talet. I biskop Bengts testamente avses enlit min mening Klarälven, som i några brev kallas ”Amn”.
Kursiv text är s p ä r r a d hos Ernvid
Vad säger oss då detta? Det är inte mycket fakta i själva notisen om Almar, men boken i övrigt avhandlar en hel del om laxfiskets premisser på medeltiden. Ernvik pratar mycket om fångstmetoder och hur dessa kan beläggas geografiskt genom att spåra dem i värmländska ortsnamn.
Själv blir jag mest nyfiken på hur vilken typ av permanent bebyggelse det kan ha fört med sig och vilken personal som behövdes för att hålla verksamheten igång. Och hur tillgodogjorde sig munkarna nere i Västergötland fisken man fångade (eller troligare, lät fånga) i Klarälven. Konserverades den på plats? Omsattes den i kontanter och i så fall vid vilken marknad, eller var den bara ämnad för att mätta munkarna under det ymniga fastandet? Det får jag nog söka i något specialverk om medeltida fiskafänge.
Under Wermlandsörnen 