Ett liv efter detta och livet efter årsmötet

Vid middagen efter Gustaf Fröding-sällskapets årsmöte bjöds vi på en rad lysande recitationer. Bland annat framförde nyblivne förtjänstmedaljören Allan Samli dikten ”Ett liv efter detta”. Klippet kan sen idag ses på Frödingsällskapets YouTube-kanal.

”Lade du märke till att Allan utelämnade den andra strofen?” frågade sällskapets ordförande Tomas Sköld på väg hem från årsmötet. Det hade jag såklart inte märkt. Som så många andra har jag upptäckt ”Ett liv efter detta” tack vare Mäster T (Torgny Björk), men hela texten kan jag inte.

”Torgny utelämnar också på sin skiva” kommenterade Tomas och förklarade att den utelämnade strofen är lite grov. Vi funderade på om den kanske finns i olika versioner i tryck också. Hem och jämföra utgåvor!

I min gröna, sönderlästa pocket från Wahlström & Widstrand, fann jag dikten i avsnittet ”Ungdomsdikter”. I samma version som Allan Salmi och Mäster T framför den – med andra strofen utelämnad. Men man gör ingen hemlighet av att det är något som saknas: ======== står det prydligt där strofen skulle ha varit.

Germund Michanek har i pocketupplagan från 2004 (även den från W&W) placerat in den i samlingen Efterskörd, i avdelningen ”Satirer, muntra dikter m.m.” Där är den komplett, inklusive den andra strofen:

Eller när du trött och vesen,

efter sista vilda knaset,

somnat in i dödens slummer,

famnad än av luderaset

I bägge samlingarna har dikten en underrubrik ”Tröstord från en vetenskaplig akademisk ung vän”. Om jag minns det rätt, så skrev han den i ett brev till studiekamraten och senare borgmästaren Linholm i Karlstad. Fröding var på besök i föräldrahemmet och i Kristinehamn och skrev dikten som en kommentar till Lindholm, som var väldigt materistiskt lagd och inte förväntade sig ett liv efter detta (om jag nu minns detaljerna rätt från Landqvists biografi).

Enligt Michaneks anteckningar ska dikten har skrivits och tryckts först 1910, alltså året före Frödings död. Jag hoppar till Efterskörd i Samlade skrifter (VIII) och konstaterar att Ruben G:son Berg inte har tagit med dikten alls. Hm…

Oavsett var den kom ut 1910 kan jag tänka mig att man inte tyckte att strofen, som ju var ämnad för Lindholm, passade i tryck. Och det tror jag att till och med Fröding, trots sin överdrivet ärliga sanningsiver kunde ha gått med på.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s