John Ericsson-dagen är en säregen tradition i svenskt och värmländskt kulturliv. Det är inte många män (och kvinnor heller för den delen) som vi alltjämt hyllar årligen, när mer än ett sekel har gått efter att de lämnat jordelivet. Men så gör vi med John Ericsson. Värmlänningen, långbanssonenen, ingenjören och uppfinnaren som avgjorde amerikanska inbördeskriget med sin dödsmaskin Monitor. Till fromma för slavar och andra förtryckta på USA:s västkust.
Ericsson var medveten om sin storhet och sin status som amerikansk nationalikon. När han fyllde jämnt avböjde han att ens gå till fönstret och motta massornas hyllning nere från gatan. Hans arbete var för viktigt, ingen tid skulle spillas, som kunde investeras för mänsklighetens bästa.
När han låg på sitt yttersta var han noga med att påpeka att det inte skulle bli något ståhej kring hans bortgång. Men hans önskan fick inget gehör. Istället fraktades hans stoft över Atlanten med amerikanska flottans största krigsfartyg. Han jordades på Filipstads kyrkogård och fick ett ståtligt mausoleum, som omedelbart blev ett nationalmonument. Både för Sverige och USA.
Varje år hyllar vi nu hans minne vid mausoleet, med andakt, fanborg och tal. Från en kopia av Monitor skjuts svensk lösen med två kanonstkott. USA:s ambassad visar sin aktning och årets svensk-amerikan lägger ner en krans vid hans kista.
Här följer några bilder från årets högtid, tagna under och efter ceremonin vid mausoleet.
Fanborg med fanor för Sverige, USA och Kanada, Odd Fellow och Vasaorden av Amerika.
Under Wermlandsörnen 